Tacka Britneys midja för myntinkasten

I dag kan man ha på sig i princip vilka jeans som helst. Det mesta går hem bland folket. Men så har det inte alltid varit. Under vissa tider har jeansmodet varit rätt enformigt - men kul. Och fult.

Vilda västern

Cowboysen simmade med sina jeans för att få till en bra passform - men man kan ju säga att det inte fungerade så värst bra ändå. Höga midjor, breda ben och bakfickor som fick rumporna att se ut som ladugårdsdörrar. Visst var de praktiska, men fashionabla? Nej.

50-talet

Jeans blev populära bland kidsen och förknippades med rebeller som James Dean i filmen Rebel without a cause. Vissa skolor och caféer förbjöd jeans - vilken miss! Jeansen var sjukt snygga och tjejerna såg ut som heta foxes i sina mörka snortighta jeans med hög midja.

60- och 70-talet

De raka jeansens tid var förbi. Buntarna blev bara bredare och bredare, och midjorna allt smalare. Man låg på sängen och drog upp dragkedjan med hjälp av en tång, och många killars familjelyckor mosades sakta men säkert. För att buntarna inte skulle fastna i cykelhjulen cyklade man runt med klädnypor på jeansen. Inte så praktiskt.

80-talet

Stuprörsjeansen gjorde entré tillsammans med punken. Jeansen var söndriga och stentvättade. De fina flickorna körde Levi´s - högt uppdragna med kamelfotsvarning och skavsår i rumpan som resultat.

90-talet

Nothing comes between me and my Calvins, sa Kate Moss och Mark Wahlberg i reklamen som blev världskänd och ikonisk för 90-talet. Till en början var jeansen raka, men med tiden blev bootcut modellen het. De som inte hade råd att köpa nya jeans klippte upp buntarna och sydde in tygbitar för att få rätt vidd.

00-talet

Midjorna föll, och föll, och föll. Det här kan vi skylla på bl.a. Britney Spears. Alla dessa myntinkast vi ofrivilligt tvingades se på. Dubbla rumpor och stingtroskanter. Höjden av osmaklighet var när hon och Justin Timberlake tog "jeans-on-jeans" ett steg för långt på American Music Awards.