The Spiny Normans hatar att jobba

Som en italiensk gangsterfamilj på film. Så beskriver sångaren Jakob Lavonius The Spiny Normans. De har länge varit kompisar och de debatterar, härjar och skrattar tillsammans. Och så gör de musik förstås.

- Vi kommer från olika musikaliska bakgrunder. Benjamin Rostén som spelar bas började spela i höstas. Cecilia Wickström har spelat mycket folkmusik och jag och trummisen Nicolas Panisse har spelat mycket punk, säger Jakob.

Det var Benjamin som ville starta upp bandet, och det tog rätt så lång tid att övertyga Jakob om att indiepop var något att satsa på. Nu är han ändå nöjd att han tog steget in i popvärlden.

- Nu tycker jag det är helt fantastiskt. Det är några av de bästa låtarna jag någonsin skrivit, så jag är väldigt nöjd. Men jag har inte gjort mig av med all annan musik. Jag spelar fortfarande bas i ett dödsmetalband och jag och vår trummis har fortfarande ett hardcore punkband.

En stalker igelkott

The Spiny Normans har tagit sitt namn från en karaktär i en Monty Python-sketch.

- Det är en igelkott som förföljer en brittisk gangster. Han ändrar storlek enligt hur gangstern mår. Det är hans svarta hund, och det är så briljant. Som vi har tolkat det så är det ett bra sätt att prata om ångest på ett sätt som ändå är väldigt kul. Det är väl lite det vi vill göra. Det är väldigt litterär indiepop vi spelar men det ska ändå vara kul.

Jakob gör de flesta låtarna och de handlar om det mesta i livet. Och så lite flum. Kanske inte så lite heller.

- Vi är väldigt influerade av existensialismens ateistiska gren...oj, jag försökte verkligen säga det där opretansiöst, men det gick jättedåligt. Vi försöker vara lite allmängiltiga på nåt sätt, det är så tråkigt när artister blir så otroligt navelskådande och interna. Det ska ha nåt sorts bärighet. Och så skriver vi inga jävla kärlekslåtar. Det blir så fattigt när man inte kan vara en egen individ utan måste gå upp i någon annan.

En existensiell panik

Din röst låtar ganska ångestfylld, alltså på ett bra sätt. Kan man göra låtar utan ångest? (Har du ångest?)

- Jag tror absolut att man kan skriva musik utan ångest, men det blir nog en annan musik än den jag skriver. Men jag tror inte att man måste må jävligt dåligt för att kunna producera. Men jag kanaliserar väl klyshigt nog en hel del genom musiken. Men också genom träning, fester och allt annat. Det här intima genikultsmyten med musik och ångest och konstnärligt skapande vet jag inte om jag riktigt köper. Men just de här låtarna speglar väl någon sorts existensiell panik, ja.

Aldrig tillbaka till fabriken

På bandets facebooksida står det we don´t ever want real jobs again. Vad vill de månne ha då?

- Jag ska plugga en låtskrivarlinje i höst och jag tänker ta mig fan aldrig gå tillbaka till fabriken igen, jag pallar inte. Nu har jag den här chansen att slippa, vilket ju förstås är en funktion av min priviligierade ställning som vit medelklass men fuck it alltså. På nåt sätt ska jag försöka hacka pengar ur musiken. Stämpelklocka och chef som tittar över axeln är inte riktigt min grej.

Vad gör de andra?
Basisten är personlig assistent, trummisen gör civtjänst på en soptipp och sitter i Mariehamns stadsfullmäktige. Cecilia är också arbetsbefriad.

Låter riktigt skönt tycker jag. Förresten, den gula bilen i videon, är den er?

- Ja, det är min första bil. En Renault 4 från 1974 som jag har döpt till Ellinor som är min stora sorg. Jag har haft henne sen jag var 18 år och den har fungerat ungefär fem dar sammanlagt. Jag är så jävla dålig på bilar också, så det är kört.

Hur fick nu ut den i skogen då?
- Med vilja och lonkero. Mycket av båda. Vi knuffade ut den en bra bit i skogen och det var nog värt det sen när vi såg videon. I dag ska jag bygga om den till en sovstuga. Jag ska riva ut allt och sätta in en dubbelsäng. Det blir den perfekta kräftskive-shag paden.

Sprillans ny video

Just nu går det riktigt bra för bandet. De satsar stenhårt och har precis spelat in en video och en ny demo.

- Nu koncentrerar vi oss på att få ihop nytt material. Målsättningen är att få ihop en fullängdare. Men vi är inte så jättesugna på att betala för den själva. Så vi får se hur vi löser det. Men det ska absolut bli en skiva.



I väntan på skivan kan man se The Spiny Normans live på Kulturnatten i Mariehamn den 17 augusti.