Det är underligt hur det ALLTID känns som en liten besvikelse då man får höra en ny låt av ett band man gillar. Det var just vad som hände då jag i morse möttes av en splitter ny singeln av Billy Talent, vars alla tidigare skivor jag verkligen gillat. Så givetvis var förväntningarna höga nu då den första officiella singlen från kommade skivan nådde mig (tidigare i år så släpptes ju smakprovet Viking Death March ).
Men precis som med Green Days senaste låt Oh Love eller Marina & The Diamonds Primadonna så kändes det vid den första lyssningen som att nånting saknas. Att det är... ...en besvikelse. Att jag vet att de som låtskrivare kan så mycket bättre.
Det här är nu bara några exempel (som dessutom råkar komma via samma skivbolag vilket nu bara är ett sammanträffande), för det här är en grej som händer mig nästan varje gång - även med mina absoluta favoritbänd som t.ex. Iron Maiden och Metallica.
I grunden handlar är problemet så simpelt som att jag helt enkelt har allt för höga förväntningar. För när jag sedan hört många gånger såväl Oh Love som Primadonna, och några extra gånger på Suprise Suprise, så börjar de sitta helt bra, blir bättre med tiden. Det som jag tycker att är synd är att höga förväntningar automatiskt gör resan genom ett nytt album så mycket längre och besvärligare bara för att jag inte klarar av att lyssna på det utan att reflektera till de äldre "mycket bättre" låtarna. Skivan får inte ens en ordentlig chans.
I 9 fall av 10 är slutresultatet att jag kan tycka att nya skivan är helt okej, kanske t.o.m. ganska bra, men definitivt ingen klassiker. I praktiken betyder det att jag nästan aldrig lyssnar på den (vilket hände med Metallicas Death Magnetic och Iron Maidens The Final Frontier) utan den ligger nu i hyllan och samlar damm. Sku bara vara roligt att veta vad jag tyckte om jag inte hört de tidigare albumen.
Ja och så för att avsluta med undantaget - Helloween! Efter floppskivan Chameleon från 1993 som följdes upp med ett byte av solist så har Helloween levererat varje gång - och det från och med den första tonen! Inte en skit låt på 7 skivor, inte ens en lite mindre bra, utan bara guld, guld, guld och framförallt mitt i prick på de förväntningar som jag haft då bandet släppt ett nytt album, d.v.s en lyckad kombination av förnyelse utan att det känns som att "vad är nu det här". Borträknat då samlings- live- och coverskivor.
Så att det är laddat för en besvikelse ja, då Helloween släpper sin nästa skiva år 2013. Billy Talent har ju nu den fördelen att den första singeln nu tar ner lite på de överhöga förväntningarna vilket öppnar för att resten av skivan kan överraska positivt.
I väntan på den så kan du njuta av den här låten från senaste Helloweenskivan 7 Sinners:
(välj spotify versionen om du kan, youtube-klippet har riktigt dålig kvalité)
