Av ren lathet lät jag vinterdäcken bli kvar i bilen igår. Tänkte att det var
bättre att föra däcken upp på vinden idag istället.
BEEEP ! F A I L ! Dumanka !
Allt gick bra när jag lastade in däcken i hissen och tryckte på 6:an. Tills hissen nådde den
sjättevåningen, då sa hissdörren någonting som jag inte tidigare hört. Ett svagt metalliskt
klagande ljud. NEJ ! tänkte jag ! Yes, tänkte hissen och öppnade inte dörren ! FAN FAN FAAAN !
Tänkte jag och kände svag panik i magen. Den inre hissdörren öppnade sig halvt och for fast
och upp ända tills jag höll handen på fotocellen i dörren. Den yttre "säkerhets" dörren var låst
och den såg ut som Berlinska muren i rostfri metall. Försiktigt försökte jag riva i den yttre
hissdörren med den var låst på något jävligt vis.
Inget annat för mig och vinterdäckena att göra än att ringa på nödknappen och se vad som
händer. Förutom en gäll skrällande signal som ekade ledsamt i trappan hände ingen mer
efter att jag tryckt på den gula knappen med klockan (ring my bell ring my beeelll sången
började spela i mitt skrämda huvud). Det prasslade till i högtalaren ovanför hissknapparna
och en kvinnoröst hördes. Jag förklarade för henne mitt problem. Hon frågade om jag hade
skadat mig på något sätt och var allt annat bra med mig ?! Jag ska inte röra vid någonting på
hissen så att jag kan få sjukt sa hon. Snällt ! :D
Sen bad hon mig trycka på våningsknapparna och sedan på öppna dörren-knappen.
Som OM jag inte redan hade försökt DET ! Men jag höll mig vänlig på tonen och sa att den
inte funkade ! Hon skulle skicka en Huoltomies sa hon och bad mig att ringa igen på
nödknappen om ett par minuter så berättade hon hur länge det skulle ta för honom att komma.
Nice ! Här är jag ensam utan Iphonen att förströ mig ! ATTANS !
Kvinnan sa att huoltogubben kommer om 10 minuter. Suck. Jag hade redan varit inlåst i hissen
i 20 minuter ! *semipaniiik* Tur då att jag inte lider av klaustrofobi som min mor gör. Då skulle
väl jag ha börjat gråta. xD
Plösligt hördes det svaga röster någonstans nere i trappan...sen hördes det bankande på
hissens nedre dörrar. Jag tyckte jag kände igen rösten ! Det var Pirjo ! Snälla Pirjo som alltid
finns tillhands i husbolagets kontor i första våningen ! Plötsligt bankade hon på dörren som
höll mig fången och frågade om någon fanns där inne. Jooo, sa jag och sa mitt efternamn.
Pirjo försökte att riva upp hissdörrarna själv, men det gick inte. Dom var låsta ! Nån hade
tydligen hört hissens nödlarm ljuda i trappan och gått och hämtat henne från kontoret.
Hon hade i sin tur ringt Kone och sagt att hissen var jumissa ! Då var huoltogubben
tydligen på väg ! :D
Snälla Pirjo stannade hos mig tills huoltogubben kom. Med nån att tala med var det inte
så farligt att stå inne i hissen. Jag kände mig överlycklig när Konegubben låste upp dörren !
Jeeee ! Halv skrek jag och började glatt rulla ut vinterdäcken från hissen ! :D Hurraa för friheten !
Huoltogubben kunde inte säga vad det var för fel på hissen sa han, det var så att hissen
inte FATTADE att den skulle öppna dörrarna när den stannat på rätt våning ! Konstigt !
När jag kom tillbaka från butiken lite senare satt denna klisterlapp på varje vånings hissdörr.
Tydligen hade huoltogubben inte fått hissen att funka ! Tur var att han fick UT mig från den !
Budskapet på hissen
