Jag vet att det är väldigt onödigt att hata vädret (för det finns inga dåliga väder, bara dåliga kläder och blablablablaBLABLA), men jag kan ändå inte låta bli att bli rrrrriktigt fittig - ursäkta franskan - när jag tittar ut genom fönstret. Där nere har en lastbil kört av vägen. Polisbilen står intill med sina blinkade blåljus, medan alla andra bilister och bussar får köa och hålla på för att komma förbi. Och vet ni vad? Jag är så säker på att den där rekkans chaufför sitter där någonstans och perklar över vädret just nu.
Och det gör jag också, för medan jag sitter och iakktar den där lastbilen och blåljusen slår det mig att jag har hål i mina skor. Jag har stora gapande hål i sulorna på mina vinterskor. Det gör ingenting så länge det är tillräckligt kallt och snön inte är slaskig och våt, men genast det blir sånhänt... Fattar ni hur våta fötter jag kommer ha?
Men mest fittig är jag inte över rekkan som stoppar trafiken, eller de våta skorna. Nej. Mest fittig är jag över att jag VET att det kommer att komma en köldknäpp till. Och vet ni vad då? Då kommer vi alla att vara såhär. Just det. Helt onödigt att jubla om att våren är här och bladibla. Det är den inte alls. Den bara flörtar lite fult med dig. Sträcker dig tårtbiten, men rycker tillbaka handen precis då du ska ta emot den. Tji. Tji fick du.
