Det vore ju ännu skönt om x3m fanns kvar med tanke på allt som har hänt i mitt liv just nu och med tanke på att det är en bra ventileringskanal.
Det känns konstigt att säga hejdå. Hejdå. Fast vem säger jag hejdå till egentligen? Alla andra försvinner ju också. Det var via x3m jag träffade en massa kul människor och via x3m träffade jag kärleken i mitt liv.
Nåväl. Hejdå x3m. Hejdå vännerna. Hejdå alla minnen. Avslutar med en massa bilder så ni inte glömmer bort mig.
Jag hittas här i fortsättningen: Kairi på ratata










