sannaingela:s blogg

Yep, gott folk, nu är jag arg igen... Jag tror bestämt att mitt förhållande till min blogg inte är hälsosamt, eftersom jag alltid kryper in hit när jag är sur och förbannad. Kan inte vara bra för en relation!

Anyway, dagens irritationsobjekt hittades på gårdagens (13.5.2012) Vasablad. Jag satt lugnt och sansat och åt min studerandelunch i skolan tidigare idag när jag på opinionssidan hittade en insändare med rubriken "Till Haglund". Intresset vaknade eftersom jag tycker att Carl Haglund är en fiffig person med vettiga åsikter, en riktig favorit så att säga.

Nåja, tillbaka till insändaren. Eftersom den inte var så lång tänker jag citera hela texten.

"Med anledning av Carl Haglunds uttalande om eventuell studiestödsreform och påstående om att de studerande "har stora studielån framför sig, då de efter avlagd examen ska köpa bostad..." ställer jag följande frågor:
1) Vilka årtionden talar du om: 1950-, 1960- eller möjligtvis 1970-talet?
2) På vilken statistik baserar du dina påståenden?
Enligt uppgifter från FPA och statistikcentralen har de som avlagd högre högskoleexamen i medeltal 6000 euro i studielån. Dessa lån har de studerande möjligtvis tagit för att resa till Thailand. Det stora problemet vid finländska universitet idag är att de studerande inte är närvarande vid föreläsningarna, och inte följer tidtabellerna vid inlämnandet av seminarieuppsatser, kandidatuppsatser eller pro gradun. Av vilken orsaker? Jo, de jobbar för att ha en hög levnadsstandard och slutför inte sin examen inom utsatt tid. De är så viktiga och har så mycket att uträtta på det så kallade jobbet, att de inte hinner studera. - Brita Herler"

Efter att jag läst igenom insändaren var jag redan så arg att jag inte kunde avsluta min trevliga 2,40 € lunch, utan kastade bort resten av maten och rev ut insändaren ur tidningen (inte nödvändigtvis i den ordningen). 2,40 € av mitt dyrbara studiestöd till komposten... Eller 2,40€ av mitt lika dyrbara, och lite dyrare, studielån. Ett studielån som jag tagit för att klara av vardagen, inte för att resa till Thailand.

När jag efter min abrupt avslutade lunch kom mig till NUD's kansli klickade jag genast in mig på google för att ta reda på vad de var för en krutuppfinnare som skrivit insändaren. "Brita Herler", det måste ju vara någon sur och bitter 80-åring som sitter hemma och trögar och skäller på sina hemvårdare för att de inte gör exakt som hon säger, tänkte jag. Och någon som inte har en aning om hur det är att studera. Någon som möjligtvis gick i samskola (eller vad det nu hette) på 40-talet. Men nej, den Brita Herler som jag hittade på google var universitetslektor på Vasa Universitet - alltså någon som borde känna till studerandes vardag. Och som också påstår att hon vet exakt hur den ser ut.

För vi som studerar åker ju nu och då till Thailand för vårt studielån, och vårt "så kallade arbete" - där vi är så "viktiga" - gör att vi inte hinner studera. Vi bara lever i den fattigaste gruppen av människor i Finland för att vi tycker att det är skoj. Så att vi skall ha "råd" att åka till Thailand. Yeah, sure...

Visst, jag har många kompisar bland högskolorna i Vasa som åker till Thailand - men dessa människor har faktiskt jobbat röven av sig för att komma iväg. Ja, just det ja! Det "så kallade jobbet" nu igen, som vi studerande tydligen inte borde sysselsätta oss med. Så, om man vill åka till Thailand och inte får jobba för att få ihop till pengarna en sådan resa kostar - vad skall man göra då? Ta studielån? Tack för tipset, damen, det har jag aldrig tänkt på.

Sedan, det faktum hon tar upp om det stora problemet med att studerande aldrig är närvarande på föreläsningarna eller lämnar in sina arbeten i tid - är det då vi som är det stora problemet, som är för bekväma och som har en "för hög levnadsstandard"? Brita, har du någonsin funderat på att felet kanske inte alltid ligger hos andra? Kanske dina föreläsningar helt enkelt suger?

Det mest paradoxala i insändaren måste väl ändå vara det att Brita påstår att studerande inte skall ta studielån (för att vi bara använder pengarna till att leva loppan i Thailand) och att studerande inte heller skall jobba på sina "så kallade jobb". Så, en vanlig Matti Meikäläinen-studerande skall alltså klara av vardagen med studiestöd+bostadsbidrag. Alltså ungefär 470 € per månad. I mitt fall skulle jag ha 36 € kvar efter att ha betalat hyran... Och efter att ha varit i skolan 5 dagar i veckan och ätit studerandelunch för 2,40 € varje dag under en månads tid skulle saldot sluta på -12 €. Därtill kan jag säga att min hyra ligger inom medeltalet av vad en 1:a kostar och studerandelunchen kostar ish-samma på alla skolrestauranger/caféer. Det är alltså omöjligt för en vanlig studerande att klara av vardagen med endast studiestödet/bostadsbidraget. Så, förutom studiestödet som ploppar in på kontot varje månad den fjärde (förutom sommarmånaderna förstås) förlitar jag mig också på studielånet - alltså 300 € till per månad som kommer in på kontot den första varje månad. Observera att jag på endast studiestödet gick 12 € på minus efter hyra och studerandelunch, så det blir då alltså 288 € överlopps till flera mål mat om dagen än ett och räkningar. Per vecka blir det 72 €. Ungefär 10 € per dag.

Så, kära Brita, förlåt oss studerande för att vi försöker uppnå en högre levnadsstandard än den vi har. Förlåt för att vi behöver kvalitetstid i Thailand ibland. Förlåt för att vi jobbar och skaffar arbetserfarenhet. Förlåt för att vi inte vill sitta och lyssna på tråkiga föreläsningar, och förlåt för alla försenade deadlines.

(Jag ber även om ursäkt ifall skribenten och universitetslektorn inte är samma person.)
 

Applåder till mig, detta blir mitt tredje inlägg sedan jag startade denna blogg i somras! Vanligtvis har jag inget behov av att blogga, men ibland ryms inte mina tankar i en vanlig statusuppdatering. Idag är en sådan dag.

Allting började igår då en vän till mig hade delat en artikel från aftonbladet.se på facebook. Artikeln handlade om en programledare som i radio nämnt att det enligt statistik fortfarande är skillnad mellan kvinnor och män i Sverige, och att kvinnor i medeltal tjänar 9000 kr mindre än sin make varje månad. Denna information hade tydligen fått folk att se rött! Efter sitt uttalande i radio hade flera personer blivit upprörda över hur det kan vara möjligt att en feminist kan vräka ut sitt manshat på radio på detta vis.

Fortsättning följer idag, då en annan vän till mig delat en artikel på facebook, med liknande tema. Denna artikel handlade om hur vi långsamt närmar oss en liknande situation som varade i Tyskland på 30-talet (intressant paralell, men ganska överdriven). All främlingsfientlighet, antifeminism, hata-alla-som-inte-är-normala. Det kom upp en massa intressant i den artikeln! Bland annat lärde jag mig ett nytt ord; sliddjur. I någon tidning/blogg/dylikt hade skribenten läst kommentarer om att kvinnor är "sliddjur vars enda existensberättigande bestod i att reproducera rasen". Ord och inga visor! En annan kommentar som skribenten kommit över var att inte bara en "våldtagen feminist är en bra feminist. En mördad feminist är en ännu bättre feminist!". 

Efter att jag läst igenom denna artikel började jag läsa en massa relaterade artiklar. I en efter en kom det fram hur synd det är om män som lider av grym ångest efter att ha tvingats byta blöjor eller vara pappalediga, hur detta grymma påfund har tärt på deras manlighet, och hur vår västerländska värld håller på att förändras till det sämre för att kvinnorna tar över och förgiftar de stackars männen med sina feministiska åsikter. Jaa-a, visst är det en hemsk tanke? Att kvinnorna skulle ta över världen?

Nåja, istället för att låta dessa omänskliga varelser komma och ta över männens makt, så kan man ju fundera över hur bra männen har lyckats med sitt maktövertag. Är världen en harmonisk plats där ingen känner sig otrygg eller upplever våld, smärta, död? Ja, på vissa ställen är det ju ganska bra ställt. Intressant nog är ju just dessa ställen i allmänhet ganska liberala där inte enbart det manliga könet härskar. Hur går det i de länder som kvinnan enbart fungerar som reproducerande sliddjur och mannen är den allsmäktige? Nja, inte så jäkla bra kanske...

Något som dock fick mig förbryllad medan jag läste igenom dessa artiklar var hur uttrycket "feminist" blivit ett skällsord. Alla gånger som ordet används har det en negativ klang. Varför? Jag bestämde mig för att slå upp ordet i SAOL för att ta reda på dess egentliga betydelse; feminism = rörelse för kvinnors jämställdhet med män. OMG!! Är det sant?! Dödas borde dom alla!!

Trots att feminismen idag har en otroligt skrämmande betydelse, så fungerade ordet "feminist" faktiskt som ett skällsord för en tid sedan - på 1700-talet. Då kallades kvinnor till feminister om de inte hade anpassat sig till sin samhälleliga könsroll, alltså om de på något sätt hade drömmar om att få studera, få jobba eller göra annat än att tillfredsställa mannen, föda barn, städa och laga mat. Det var då kvinnorörelserna började formas på 1800-talet som ordet feminism "stals" för att användas i politisk mening. 

Så, är det då så hemskt att vara feminist? Jag kan ärligt säga att jag är en feminist, upp till 100%. Jag ser absolut ingen mening i att min killkompis skall få bättre lön än jag. Eller att denna på något vis skulle ha större chans att lyckas bättre i livet på grund av sitt kön. Något som jag även grubblat på under dagen är det faktum att det för en kvinna är häftigt att vara maskulin, men om en karl är feminim - då är det ju fel på jappen?

Jag har själv fått kommentarer om hur cool jag är som vid 11-års ålder började hjälpa pappa på åkern med att välta, harva för att vårbruket skulle löpa smidigare. Eller när jag som 16-åring skjöt min första älg. Visst, det är sjuukt kova att sitta i en dammig traktor och skumpa när man helst skulle vilja umgås med vännerna och njuta av de första varma dagarna. Om man skulle kunna välta i regn så skulle det väl inte vara så tokigt, men nej, är det fint väder är det åkern som gäller. Jättecoolt! Jättemanligt?

Jag kan fortsätta förklara om mitt intresse för älgjakt. Många gånger har jag hört hur häftig jag är för att jag som tjej sysslar med jakt. Jag undrar om personerna som gett dessa kommentarer vet hur ett gevär fungerar? Jag kan i alla fall säga det, att till mitt gevär behöver man ingen kuk för att kunna klämma på avtryckaren. Det går lika bra med fingret! Samma sak gäller de traktorer vi har hemma på gården. Alla startas de med en vanlig nyckel, och pedalerna används med fötterna. Behövs ingen kuk till detta heller. Och under den senaste anatomikursen jag gick kom det tydligt fram att både män och kvinnor har två fötter, 10 fingrar etc.

Nåja, jag tänke avsluta mitt skrivande här och nu, men så kom det en till tanke. Någonstans läste jag idag en kommentar att artiklar som kvinnor skrivit om feminism och antifeminism inte alls bidrar till en mera jämställd värld, utan tvärtom, de frambringar hat hos läsarna (läs: män). Enligt dessa borde kvinnor som känner sig förtryckta bara hålla käften och inte uttrycka sitt missnöje. Nu är alltså jag en dålig kvinna som uttrycker mitt missnöje om vår icke-jämställda värld, eftersom jag efter det här kommer att utsättas för ännu mer sexistiska kommentarer om hurdan "feminist" jag är. Må så vara, men en sak är säker; den dagen jag tar emot skit utan att säga emot, den dagen är jag död.

Tack och förlåt!

Jag har faktiskt varit arg ett par gånger under den senaste veckan. Riktigt arg.

I söndags var jag hos mina svärföräldrar och bläddrade igenom Vasabladet. Fastnade för en insändare om yoga för barn. Jag hade tidigare hört diskussioner om denna nya "sport" för ungar och tyckte nog själv att hela idén verkade lite mystisk, men fine, säkert någon fiffig människa bakom detta också.. Personen som skrivit insändaren var verkligen helt ifrån sig och tyckte att detta var djävulens påfund! Okej, det var väl lite att ta i, men alla har vi väl våra egna sätt att uttrycka oss. När denna person, efter att ha fått ur sig sina värsta aggressioner, sedan kom in på ämnet "abort" blev jag nog riktigt till mig. Personen, som var en man, nämnde aborter som "mördande av ofödda småbarn" och att "alla högt uppsatta personer omedelbart borde få slut på detta vansinne" och att han inte förstod hur man kan beröva en människa livet på detta vis. Jesus har ju en plan för alla! Jag trodde att jag skulle spricka... 

Jag lugnade ner mig. Visst tänkte jag onda tankar om mannen som orsakat stenskott i min nerv, men efter fyra år i Österbotten har jag lärt mig att det i de trakterna finns en hel del människor som tänker i konservativa banor. Och efter årets riksdagsval blev det ju bekräftat att det faktiskt gäller hela vårt stackars land...

Nå väl, några dagar senare satt jag vid köksbordet och avnjöt mitt morgonmål med en färsk upplaga av Åbo Underrättelser. Efter några sidors flummande såg jag den, rubriken som får näsan att bli vit; Förbjud abort! Jag dog... Eller rättare sagt, min dag var förstörd. Denna person, åter en man, upplyste läsarna om att det hade skett dryga 10 000 aborter i Finland under ett år. Och detta var dryga 10 000 för mycket! Även här nämndes det att "Jesus har en plan för alla" men till skillnad från VBL:s skribent klargjorde denna man att han nog har respekt för kvinnor. What?

Min första tanke tänker jag inte komma ut med, det är sådant man kan bli fängslad för. Men min andra tanke var: varför män? Varför är det män som sitter hemma och grubblar på detta? I och för sig så var detta bara två insändare, men ändå. Vad jag har förstått så är det ju så att om en man har gjort en kvinna gravid, och inte vill ha barnet, så sticker han. "Poff", och han är borta. Utan skyldigheter. Hej då! Om vi vänder på steken och föreställer oss en kvinna som blivit gravid och inte vill ha barnet, vad gör hon då? Jo, hon gör abort. 

Jag skulle vilja ställa en fråga till denna man nr 2, vad han skulle välja att det skulle stå på statistikcentralens hemsida år 2011:

1) 10 000 aborter i Finland år 2011, eller

2) 10 000 spädbarn i Finland som blivit omhändertagna av socialen. 

I stora drag...

Alltså, på riktigt... Hur gör man? 

Många av mina vänner och bekanta bloggar, och verkar tycka att det är kul. Relevant. Viktigt? Bloggen är kopplad till telefonen så att man så snabbt som möjligt skall få ut sina åsikter, kommentarer, bilder. Det häftigaste diskussionsämnet på lunchen är "blogg". Vem bloggar om vad? Va, är det sant? Skrev hon verkligen så?! 

Och så är det jag då. Jag tror att jag nästan kan erkänna att jag nog har bloggat tidigare. Då, för många år sedan, före Facebooks tid, då Lunarstorm var det ända rätta. Då bloggade jag nog. Och visst var det kul! Så, varför inte testa pånytt? Observera, t-e-s-t-a. Ett inlägg, that's it. 

Nåja, för att blogga på rätt sätt behöver man väl något att blogga om. Ens liv skall alltså vara fartfyllt, massor med äventyr, nya spännande platser och människor. Bungy-jump. Fallskärmar. Djuphavsdykning. Lejon. Sånt som jag sysslar med! Not.

För att vara riktigt ärlig så tror jag nog att dessa uppräknade saker aldrig ens kommer att komma på fråga i mitt liv. Jag har höjdskräck. Grym höjdskräck. Så nej, inget bungy eller hopp från flygplan för min del. Dykning? Nja, lite klaustrofobisk är jag väl också. Lejon då? Hmm...

Nej nu, jag måste ju få detta publicerat innan jag ångrar mig. Faan, det gör jag ju redan! Okej, bära eller brista. *nngn*