kata747:s blogg

Skolan flyttar. Biblioteket splittras och jag såg min chans - roffat åt mig en präktig hög skumma böcker. Här är en av dem.

PLATSEN SOM INTE FINNS - EN BOK OM INTERNET
skriven av Tor Nørretranders

Skulle bara gå på teater idag (EDEN, f.ö., mycket sevärt!). Dessvärre var det sista föreställningen, så reklam är bortkastat. Råkade på min bäste Sherlock plötsligt. Fortsatte till den så kallade Groove FM-baren, som alltså har på ifrågavarande radiokanal hela tiden. Tyvärr hann vi inte höra favoritlåten, som spelas hemskt ofta bland de alla andra mycket ostiga låtarna, men det gjorde inte tillvaron sämre.
Kom hem bara för en liten stund sen. Mycket lyckad lördag, första gången på länge, med andra ord.

Totalt bortkastat inlägg, men skriver blott för att skriva. Intentionen är inte så kvalitativ. Hej hej.

Det är jättesvårt det här med att skriva sakligt. Därför skriver jag osakligt nu istället. Prokrastination vinner alla gånger!

Jag håller på med en rapport, som ska bli klar idag. Det känns väldigt avlägset, det där färdiga paketet. Jag har tappat gnistan, tråden och flödet. Formatet blir kanske det mest personliga hittills, eftersom jag klistrar in såväl tweets som blogginlägg. Därför återvände jag hit, för att få lite mer input i olika versioner. MEN HÄR FINNS JU INGET ATT HÄMTA. Bloggtorkschocken smulade sig över mig som en liten sandstorm. Faktum är ju bara, att jag har för mycket annat att tänka på. Inte bra, jag tycker ju om att kunna kristallisera min tillvaro i såna här fjantiga inlägg. Tänk så hemskt. Vad har jag gjort den gångna hösten? Vem är jag? Varför finns jag?

Från och med imorgon (eller tiden efter praktiken; E.P.), kommer jag återgå till denna strävan och sökan, efter mig själv. I form av mer frekventa, fjantiga uppdateringar. Det är jag skyldig mig själv.



Över och ut,
Ärketönt / suput.

Nu lever jag än en gång upp till min beskrivningstext som står hära uppe till höger. Tappade telefonen så här passligt till det massiva snöfallet. Stackarn ligger väl begravd i en driva eller har känslokallt krossats under en plogbil. Till och med tjejen jag frågade i Siwakassan medgav att det inte finns hederliga människor längre, allra minst när det gäller telefoner och andra värdesaker. (DOCK återfick jag ju i våras en kär telefon som varit borttappad i över ett år, tack vare en hederlig man!)

Så nu blir det väl att skaffa den där ordentliga smarttelefonen. Eller? Jag kommer väl att tappa den också?

Over and out. (insert röksignal)