Min största fasa är givetvis håren. En massa hår överallt, som om det inte vore nog med 2/3 långhåriga jäntor i samma hushåll. Nu är det ju inte håren som gör sig märkvärdiga, utan alla prylar som ligger omkring. Mitt rum jämfördes nyligen med en teaters backstage, vilket kanske säger något om den rådande situationen. Himmelriket för en nyfiken kisse! Det finns en massa risker som bara väntar på att kastas omkull och rivas sönder. Nu kanske jag ångrar att vi byggt en högst instabil hylla av papplådor...
Men inte orkar man ju vara sur på den livs levande mysvarelsen heller. Jag försökte ta en kaveribild med den, för att skryta med mitt hemmamys (för sånt gör man), men det blev... mindre lyckat.




Kanske den här katten ändå hatar mig, som alla andra? Den bygger upp ett falskt förtroende bara för att börja riva sönder goserelationen med ett rått mjau.
En sak är i alla fall säker, den dagen jag skapar ett album enbart med kattbilder är det kört. Sparka till mig innan det händer, för det är redan på god väg!









