X3M-logo
Användarnamn
Lösenord

iSoLa:s blogg

02.11.2012 10:01

The Paperboy

Igår såg jag filmen The Paperboy på Maximum Halloween som är en del av Night Visions-festivalen. Night Visions förknippas väl mest med skräck och gore, men där finns mycket annat också. Som till exempel just den här filmen, ett laddat thriller-drama är väl bästa sättet att beskriva den.

En journalist återvänder till sin gamla hemby för att försöka reda ut storyn bakom ett mord. Han vill reda ut all fakta kring mordet som satte Hillary Van Wettern i fängelse på väldigt lösa grunder medan hans skribentkollega mest har Pulitzer-pris i blick. Det är storyn i ett nötskal. Men det finns typ mörka hemligheter och sidor av folk som kommer fram senare. Om ni har sett Precious vet ni lite stilen, det är samma regissör, Lee Daniels, som ligger bakom. Ni vet, det blir riktigt hjärtskärande hemskt på sina ställen.



Filmen är en adaption från en roman (jag trodde den var based on a true story men efter lite googlande märkte jag att jag tydligen läst förtexterna helt fel. det är nog bara fiktion.) och det märks. Det finns en hel del scener som visserligen är intressanta men som nödvändigtvis inte för historien framåt. Och dude, filmen var jättebrutal och nästan obscen på sina ställen. Ett par gånger drog jag häftigt efter andan och smällde händerna framför ansiktet. I något skede var jag tvungen att kvida lite av äckel.

MEN. Med allt det sagt var det faktiskt en bra film. Bildpråket var fint, den utspelade sig i en liten byhåla i Florida år 1969 så kläderna var naturligtvis ljuvliga. Men det som jag kanske gillade mest var att filmen inte konstant dumförklarade publiken. Jag HATAR filmer som måste säga precis allt i klarspråk, vi tittare är inte dumma i huvudet!

OCH HALLÅ. John Cusack alltså, han spelade en livstdsdömd fånge, en riktig asshole. Och jag har aldrig sett honom i en sliskigare roll. Han var ett riktigt monster. Så sjukt bra gjort. Nicole Kidman var också lysande som kärlekstörstande bimbo. Fantastiskt.

Och om inte för annat så ska ni se The Paperboy bara för att se Nicole Kidman kissa på Zac Efron. Hehe.

alt

alt


Bilder: Filmikamari/NIght Visions

The Paperboy har premiär i Finland 18.1.2013.
20.09.2012 10:19

De här filmerna ska du se på R&A!

Beast of the Southern Wild
Ikväll öppnas hela festivalen med den här filmen. Då kan den väl inte vara helt skit? Plus att den handlar om New Orleans, krabbor och hembränt. Den här tror jag på!
Beast of the Southern Wild vann pris för bästa debutregi i Cannes.
Visas 20.9 19:00 på Bio Rex.



Killer Joe
Den här såg jag på en pressvisning igår. Jag säger en sak: Fy fan vad bra! Matthew McConaughey är alldeles lysande som småpsykotisk polis slash lönnmördare. Karaktärerna i filmen är helt fucked up och man känner ingen sympati för dem alls. Ändå vill man veta hur det går. Mycket intressant film, men mycket våldsam.
Visas 21.9 21:00 på Bio Rex.



Holy Motors
Bara trailern får mig att freaka ur, på ett bra sätt. Herr Oscar åker limousine med Céline från det ena mystiska stället till det andra och filmen lär bara bli mörkare och mörkare för varje stopp. Dessutom dör Kylie Minogue i den. 
Visas 21.9 16:00 i Kinopalatsi, 22.9 16:15 i Kinopalatsi och 24.9 18:30 på Bio Rex.



2 Days in New York
Alltså jag älskar New York. Och jag älskar Woody Allen. Och någon har sagt att den här komedin nästan kan klassas som lika smart och rolig som Allens filmer. Det räcker, jag måste se den. Sen är det ett plus att Julie Delpy (som också regisserat filmen) och Chris Rock spelar huvudrollerna.
Visas 28.9 18:00 på Bio Rex.



Savages
Bara det att det är Oliver Stones nyaste gör ju den värd att se. Action i Kalifornien, Blake Livley, Benicio del Toro och John Travolta. Halleluja. Kolla trailern, det här blir nog bra!
Visas 22.9 18:30 på Bio Rex



The Intouchables
True story. Två män, en rullstolsburen och hans skötare. Deras historia. Den näst största filmen i Frankrikes historia - försäljningsmässigt. Bra? I think so.
Visas 30.9 16:00 på Bio Rex.



Premium Rush
Ett cykelbud (Joseph Gordon Levitt!!!1) hamnar i trubbel. Det är New York. Det är Joseph. Verkar vara en dussinaction men jag tror att den kan vara helt värd att se, om inte annat så som tuggummi för hjärnan.
Visas 21.9 18:30 på Bio Rex, 24.9 21:30 i Kinopalatsi, 27.9 14:15 i Kinopalatsi och 30.9 20:30 på Kesäkino Engel.



Take This Waltz
Har ni sett Blue Valentine med Ryan Gosling? Nå den här filmen är också gjord av Sarah Polley. Behöver jag säga mer? (Plus Michelle Williams och Seth Rogen.)
Visas 22.9 21:00 på Bio Rex.



This ain't California
Skejting sågs som något evil i 80-talets DDR. Men subkulturen fanns. I den här dokumentären träffas ett gäng som var unga skejtare i 80-talets DDR och funderar på hur det var. Mycket arkivmaterial och DDR-nostalgi.
Visas 22.9 16:00 i Kinopalatsi, 23.9 18:30 på Andorra och 26.9 16:00 på Andorra.




Andra filmer jag fastnat för i min R&A-raid:
Suomen Marsalkka (ja ni vet)
War Witch (om barnsoldater)
Laurence Anyways (kanadensisk film om könsbyte)
Avalon (läs vår intervju med regissören Axel Petersén här)
No Rest for the Wicked (spansk samhällskritisk action)
Cairo 678 (sexuella trakasserier i Egypten)
Rent-a-cat (hallå, en japansk kattfilm!)
Pusher (remake av Drive-regissörens debutfilm)
Paradise: Love (kvinnor som köper toyboys på afrikanska stränder)
Hemel (om sexberoende)
Satan's Angel: Queen of the Fire Tassles (dokumentär om burleskscenen)
Keep the Lights On (kärlek och crack)
Gimme the Loot (New York och graffiti)
Your Sister's Sister (30-åringar och otrohet)
Into the Abyss (Werner Herzog)
Marina Abramovic: The Artist Is Present (dockare om konstig konstnär)
Knucklebonehead (Knucklebone Oscar, musik, turné, familj)
Good Vibrations (Belfast, vinyler, musik)
[ Taggar: film, r&a, rakkautta ja anarkiaa ]
28.08.2012 10:38

Lady f*cking Gaga!

"I'm not a woman, I'm not a man. I'm not a human. I am you."

Igår gick jag på Lady Gagas konsert i Helsingfors. Jag är inte världens största Gagafan men jag kan inte säga att jag ogillar henne heller. En del av hennes låtar tycker jag faktiskt riktigt mycket om. Jag vet inte, det kan ha att göra med min gayvän som ständigt hajpade Ladyn medan vi fortfarande jobbade tillsammans.

Men hur som helst. Igår fick jag gå på hennes keikka. Och visst var jag lite pepp, samtidigt tog jag direkt en lite cynisk inställning, det gör jag jämt om något är väldigt hajpat. Fråga mig inte varför.
Men efter en halvtimmes bakåtlutande med armarna i kors började de inre knutarna småningom lösas upp och efter den två timmar långa spelningen var även jag en medlem av Gagasekten. För en sekt, det är vad det är.


Men trots den fina monstershowen, som hade en hel story med aliens, slakthus, madonnahyllningar och Jesus, ville jag ibland sucka tungt åt alla mellanspeakar.
Samtidigt som jag förstår att alla lite utstötta kids gärna tyr sig till Gaga kan jag inte låta bli att undra hur mycket av hennes tro-på-dig-själv-snack bara är yta. Hon vill väl gärna att vi ska tro att det är hennes riktiga grej att uppmuntra alla att vara sig själv, hon älskar alla "little monsters" gränslöst och ohämmat. Klart hon gör, det är ju dom som betalar hennes lön.
Men man kan inte ta det ifrån Gaga att hon gör det på ett snyggt sätt, ingen kan ju bli arg på henne när hon säger saker som "thank you for putting your hard earned money on a ticket to see my show, I love you all!" och "at first I didn't know what was on the other side of the door to fame, but then I found YOU little monsters".


Näe hörni, det var sist och slutligen en alldeles fantastisk show. Såhär såg det ut i min twitterfeed under kvällen:

PS: The Darnkess var en av förbanden till Gaga. Han Justin såg ju verkligen inte ut som förr. Sliten och sönderknarkad, det var min första tanke. Men det var ändå kul att se dem, de körde ju bara de där gamla låtarna som man känner igen.
















 

 


09.08.2012 08:28

Bon *gäsp* Iver

Hörni, Flowveckan. En av de bästa Helsingforsveckorna. Och den är nu! Hurrah!

Igår öppnades festivalen med Bon Ivers keikka.
Nu har jag aldrig riktigt lyssnat på Bon Iver men jag vet ju att många av mina vänner och bekanta tycker att han/de (VAD är det egentligen?!) är det bästa som finns. Så jag tänkte att jag ska nu ge musiken en chans.

Min vana trogen försökte jag lyssna på bandets musik före jag gick på konserten, för att liksom vara in the mood och bekanta mig med vad jag egentligen ska se och höra.
Men jag orkade inte. Jag orkade igenom fyra låtar, sen fick det vara. För det första passade det inte riktigt in i jobbrytmen att lyssna på Bon Iver, det var för långsamt tempo, och det passade inte heller min själ (man skulle ju tro att det är pricken över i i relation till min själ, jag menar, mer ångestfylld musik får man leta efter. men konstigt nog är min själ teflon när det kommer till Bon Iver). Men okej, tänkte jag, kanske det är helt okej att gå på en spelning utan desto större förväntningar och pepp, då kan det ju bli hur bra som helst.

Men det blev ju inte det.

Jag och min vän Ida-Lina, som jag gick på keikkan med, var för det första försenade (varför har ingen berättat för oss att ingången till Flow är på ett helt annat ställe i år än förra året?!) och fick ganska dåliga platser. Är man en och sextio kort borde man alltid vara först på plats om man vill se en spelning ordentligt. Det fanns heller inga videoskärmar igår. Så det var ju en downer.

Nåväl, när vi trängt oss lite framåt och intagit våra platser satte jag igång med att försöka lyssna och njuta.
Men.
Det gick inte.
Jag kunde inte koncentrera mig, jag hade tråkigt, jag petade mest på min telefon.
OCH! Jag och min kompis blev HYSCHADE av en brud som stod framför oss! På en konsert. Hyschade!
"Hei! Mä yritän kuunnella!", sa hon när Ida-Lina och jag kommenterade nåt om musiken och skrattade litegrann. Jestas.

Flera gånger under spelningen funderade jag om jag bara skulle gå iväg, det var ju så tråkigt.
Men jag är glad att jag lyssnade till slut, för såhär i efterhand kan jag ändå tycka att keikkan på sitt sätt var helt okej. Det var nio personer på scen, alla var sjukt duktiga musiker, de spelade och sjöng som små änglar, de var sjukt proffsiga. Så jag säger inte att musiken är skit, tvärtom. Det är nu bara så att den inte biter på mig.
Som en annan vän sade, man måste nog ha ett känslomässigt band till Bon Iver för att kunna uppskatta dem till fullo. Tror hon har rätt i det.

Sen kan vi ju också fundera på ångestfaktorn. Om jag som tonåring lyssnade på November Rain och skrek ut min ångest, så skär sig nog dagens tonåringar till Bon Iver. Ångestmusik när den är som bäst.

alt
Såhär såg det ut där jag stod. Bra utsikt!

Imorgon börjar Flow helt på riktigt. Det jag väntar på allra, allra mest är The Black Keys på lördagkväll. Det kommer att bli HELT FANTASTISKT. Det är jag säker på.
Ses vi i Södervik?
[ Taggar: bon iver, flow, flow 2012 ]
1 2 34 5 6 7 8
Prenumerera på den här bloggen som RSS

Profil

FotoiSoLa - Glad webbredaktör.

Läs min blogg på catariina.com

Intervju - Redrama siktar mot molnen
X3M:s frekvenser: Helsingfors 98.9 Vasa 97.3 Åbo 98.2 Ekenäs 102.5 Borgå 102.2 Åland 104.9 Kronoby 99.7 Kristinestad 98.6 Björneborg 99.4