Kanske allting börjar ordna sig när vi sprungit till så många ställen den här veckan. Sebastian kom in på en kurs, vi besökte socialombudsmannen (som var en kvinna) och socialen, jag besökte min läkare och fick 3 mediciner som borde få mig att sova och en medicin som gör att min tarm inte tar upp fett, och besökte psykologen samt i början av veckan var vi till Ratatupa och fick EUbidragsmatkasse. Det fixar sig nog!
Brev till min Läkare.
Ironiskt var min tanke att få medicinerna minskade när jag besökte dig igår.
Så fel jag hade, du skrev ut mera mediciner till mig att ta då jag skall sova. Levocin, Somnor och Ketipinor eller Tenox. Jag vet inte hur mycket intresse du har av att lyssna på dina patienter och sätta dig in i deras historia men snälla, SKRIV INTE UT BENZON OCH BENZOLIKNANDEMEDICINER TILL NÅGON SOM VILL LÄGGA AV MED DEM EFTER ATT VARIT BEROENDE! Men det är bara min synvinkel på saken.
För vem är jag att säga att jag inte vill äta benzo när de inte lugnar mig mera, utan ger ett totalt bakslag?
Vem är jag att säga, att Levocin inte är så superduper då den sätter mig i koma hela dagen efter att jag har misslyckats sova hela natten?
Och vem är jag till att säga, att jag har inte råd att ta ut mediciner som ligger utanför 112-koden då det var DU som skickade in mitt B-intyg 1 månad försent när du lovade göra det i december?
Ärligtsagt så är jag ganska trött på din stil att komma försent då jag är i tid, inte lyssna på mig, lova saker du inte håller, skriver ut mediciner per telefon, blanda ihop mig med andra patienter osv.?
Men jag är bara en patient. Du är en läkare. Just nu har du makten att bestämma över de kemikalier som du matar i mig vilket sen i sin tur, gör mig till något som kastas mellan en zombie till en kolibri. Jag tror jag väljer från och med nu själv hur jag fixar min medicinering om du inte börjar lyssna.
Tack.
