Marie Mikkonen bloggar om utmaningar i livet 06.01.2012 16:20 Misslyckande kan kännas som ett slag i magen. Vi ligger där på marken, flämtar efter luft och undrar hur det kan komma sig att vi hamnade där efter allt hårt arbete. Skambollen i magen tynger ner och allting känns orättvist. Självömkan strömmar över kroppen i heta vågor. Det kan leda till att verkligheten känns som en återvändsgränd, bara en massa fuktiga stenmurar åt alla håll, ingenstans att ta vägen. Vad gör vi då?

Först gäller det nog bara att vara till exempel arg, ledsen, besviken, rasande, bitter, inåtvänd, beroende på vilka känslor som väcks upp. Hur länge du behöver beror på hur starka dina känslor är. Vissa människor klarar sig med att sparka en stol och gråta i vännens famn. För andra människor krävs det veckors funderande, läsning av gamla dagböcker och anteckningar, långa promenader, vänners stöd och en dyster period. Det beror på hur personligt misslyckandet känns, hur djupt det berör dig. Misslyckande, oberoende vem av oss det gäller är ett eldprov.

Efter att du har känt igenom dina första reaktioner i lugn och ro, finns det vissa grejer du kan göra.

Identifiera taggen. Vad är det som misslyckandet väcker i dig? Tycker du synd om dig själv för att du misslyckades? Skyller du ditt misslyckande på någon annan? Generaliserar du genom att säga att allting alltid går fel för dig och känner dig berättigad att vara förbittrad? Drunknar du i skam och fortsätter straffa dig själv för misslyckandet? Fräser du och snäser du åt alla andra och straffar dem? Känner du dig skyldig för att du inte lyckades med det du hade som mål? Självömkan, skuldbeläggande, bitterhet, skam, raseri och skuld är alla naturliga reaktioner på misslyckande.

När du har identifierat taggen kan du fråga dig själv hur "taggkänslan" håller dig kvar i misslyckandet och förhindrar dig från att hitta lösningar? Självömkan kan till exempel hindra dig att gå ut på promenad, göra upp nya målsättningar, ringa en vän för att du tänker att ingenting spelar någon roll längre. Bitterhet kan hindra dig från att ta emot stöd som erbjuds, för att den kommer från överraskande källor. Skam kan hålla dig nere genom att du konstant skäller ut dig själv i dina tankar och inte vågar göra ett nytt försök på det som misslyckades.

Efter att du har fått tag på hur dina känslor förlamar din handlingskraft kan du bli medveten om när de kommer på besök. Du kan välja att ta tillbaka din handlingskraft. Istället för att bli kvar och sitta i självömkans, bitterhetens eller skammens grepp, kan du säga "Ja, så här känner jag just nu." och sedan fortsätta med det du hade att göra.

...

- Läs igenom gamla dagböcker, anteckningar, kalendrar, dikter, noveller, skolarbeten, facebook statusar och påminn dig själv om tidigare erfarenheter. Hur har du klarat dig förut, vad har du tänkt, vad har du känt? Det här ger dig perspektiv.

- Se på filmer där människor bemöter motgångar, läs äventyrsböcker, självbiografier, se på intervjuer av idrottskvinnor och -män, prata med människor du beundrar. Hur har andra reagerat på misslyckanden, hur har de gått vidare? Det här kan ge dig konkreta tips och tröst.

- Prata med någon som går igenom samma sak. De som upplever samma känslor som du, förstår mycket utan att du behöver förklara allting från början. Det här påminner dig om att du inte är ensam.

- Ta reda på vad det är som ledde till misslyckandet. Vad kan du lära dig av det här? Hur kan du utveckla det du gör nästa gång? Den här tekniken använder de mest framgångsrika människorna fortgående och den gör att du utvecklar dig, oavsett vad du gör.

- Påminn dig själv om vem du är innerst inne. Du kan göra det genom att se på dina favoritfilmer, prata med en bästa vän, läsa de böcker där du känner igen dig själv, programmera med din favoritkod, gå till skogen, utöva din favoritsport, ta fotografier, måla, dansa, skriva - vad det än är som skapar välbefinnande och kontakt inom dig.

...

Sist men inte minst, alla misslyckas. De som har de största drömmarna och vågar mest, misslyckas också mest. Det går att läsa i alla stora rockbänds, författares, politikers, tänkares, idrottares och andras historier. Vi vågar, lyckas eller misslyckas och så vågar vi igen. Det är inte alltid lätt, men när vi vågar vara sårbara, ärliga med vad vi känner, tro på det vi bär inom oss och vara uthålliga, då är det också värt mödan.