Chatta om perfektionism, skam och sårbarhet. 09.04.2012 15:34 Jag sårade en vän en gång. Såklart oavsiktligt, men det hände. Jag resonerade på något vis så, att det nog kommer att lösa sig, att det kanske inte är så big deal. Jag hade fel. Det var BIG DEAL. Vännen blev ledsen, besviken och arg. Själv kände jag samma känslor, men vände dem mot mig själv. Hur kunde jag såra en annan människa? Jag som aldrig gör något sådant, jag som aldrig gör något fel, jag som alltid bara är snäll. Vart försvann moralen? Hur skulle jag någonsin mer kunna leva upp till den perfektionistiska standard jag byggt upp och skapat för min egen tillvaro? Hade allt detta nu raserats? Var jag nu en dålig människa, då jag krossat den perfekta lådans väggar? Jag skämdes.

Vi redde ut grejen med vännen och gick vidare med våra liv.

Några år senare stötte jag på en amerikansk professor och forskare. En dam som forskat i skam, perfektionism, äkthet och tillhörighet. I en av forskarens böcker om temat, finns en hel del värdefulla tankar. För det första behöver vi göra skillnad på skam och skuld. Största delen forskare kan vara överens om att det är skillnad på ”jag är dålig” och ”jag gjorde något illa”.

Skuld = Jag gjorde något illa.
Skam = Jag är dålig.

Skam handlar om vem vi är, medan skuld berör våra handlingar. Vi känner skuld då vi gjort något fel eller misslyckats med att vara en sådan person vi vill vara. Det är en jobbig känsla, men samtidigt kan den hjälpa oss förstå hur vi fungerar. Då vi ber om förlåtelse, gottgör något beteende eller ändrar ett beteende vi ogillar, är det ofta skuld som påverkar oss att göra det. Skuld kan kännas lika starkt som skam, det är effekten som oftast är positiv då det gäller skuld, medan den kan bli destruktiv då det kommer till skam.

Det hör till människans natur att söka efter kärlek och tillhörighet. Då vi upplever skam, skuffas vi bort från detta och känner oss frånkopplade och desperata efter värdighet. Då vi är fyllda med skuld eller skam, är det mer troligt att vi beter oss självdestruktivt eller attackerar andra, genom att sprida skammen på dem. Det här är svårt, men ju mer vi vet om skam och hur det påverkar oss, kan vi bli mer medvetna om hur vi själva beter oss i dessa situationer och hur vi behandlar andra.

Kommer du på något exempel från ditt liv då du t.ex. fått kritisk feedback på något du själv varit nöjd med? Hur har du reagerat i den situationen? Vanligt är att man känner sig arg, besviken, förvirrad, kanske till och med chockad. Man vill kanske ge tillbaka. Man tänker eventuellt: vem är du som tror att du har rätt att kritisera mitt arbete/min blogg/mina fotografier. Standardinställningen hos många människor, är att ge tillbaka, att attackera med samma mått, att såra andra, eftersom de sårat dig – det är naturligt. Att i stället tillåta dig känna dig sårad och sårbar, kan vara svårare. Att vara taskig tillbaka är aldrig modigt.

Hur kan vi då bli medvetna om när skammen kommer smygande (för det gör den alltid nu och då) och hur kan vi hantera det? Om du vet att du alltid beter dig på ett visst sätt, t.ex. genom att ge tillbaka, kan det vara bra att fundera på dessa frågor:

1. Vem förvandlas du till då du blir skuffad i skamvrån?
2. Hur skyddar du dig själv?
3. Vem kan du prata med i dessa situationer, finns det någon du kan lita på och vara öppen med gällande allt?
4. Vad är det modigaste du kan göra för dig själv då du känner dig liten och sårad?