Ylva Hellgren bloggar om kroppsuppfattning & hälsa 25.05.2012 13:52 Hälsa är något som vi stöter på dagligen. Med hälsa syftar man oftast på en balans av alla fysiska, psykiska och sociala faktorer som bidrar till en människas välmående. Begreppet hälsa är väldigt brett och innefattar många saker och inte endast frånvaron av sjukdomar - och detta innebär ju att hälsa kan betyda olika saker för olika personer.

Trots detta har väldigt många en stark längtan efter just det där perfekta hälsosamma idealet, framförallt kanske när det kommer till kroppen. Jag talar inte enbart om det här modellsmala idealet som ofta lyfts fram som något som unga mår dåligt av, utan även den vältränade kroppen. Ni vet kropparna, som är både proportionellt och estetiskt vackra som de är muskulösa, som pryder våra fitnessinspirerade tidningar och tv-program. Utifrån sett är de perfekta. Det är därför föga överraskande många människor lovar sig själva att de ska komma i sitt livs form vid varje årsskifte och inför varje sommar, och det märks på alla löparspår och gym.

Jag ifrågasätter nu för det första varför människor är villiga att ta åt sig så mycket information om hälsa, som i vissa fall kan vara väldigt motstridig. För en del verkar kroppen ha blivit en besatthet, något som aldrig är tillräckligt bra. Detta evighetsprojekt och dessa löften som är svåra att hålla kan i vissa fall leda till motsatt effekt, att man rent ut sagt blir ohälsosammare. Vad som är lagom hälsosamt för en person kanske är för extremt för en annan, och hurudan mat och träning som man mår bra av är ytterst individuellt. Så var går gränsen mellan att vara hälsosam och ohälsosam?

För det andra så ifrågasätter jag varför folk gör dessa förändringar i det första taget. Människor gör detta för många olika orsaker, både för fysiska och psykiska orsaker, men det känns ibland som att de ytliga orsakerna är de vanligaste. En annan vanlig förklaring är ”för att få bättre självkänsla”. Och den förklaringen vill jag vidareutveckla.

Föreställ er att ni har två olika alternativ, och ni skulle få välja mellan någondera av dessa.

Alternativ ett är att du verkligen är vrålsnygg i andras ögon. Låt oss säga att några forskare har tillämpat några skönhetsformler på dig, och du är den perfekta skönheten. Du är gudinnelikt vacker. Hur påverkar detta dig? Du ser dig i spegeln och ser denna perfektion, och du tror på att du är snygg och vältränad. När du möter andra människor och deras blickar känner du dig självsäker. Du är alltid avslappnad, klär dig som du vill och koncentrerar dig inte på något negativt. Du känner dig helt enkelt bra.

Alternativ två är att du tror att du är vrålsnygg i andras ögon. Du kan vara antingen hypnotiserad till att tro det eller så har du helt enkelt en väldigt god självkänsla, huvudsaken är att du ändå tror att du är snygg oavsett vad andra säger. Hur påverkar detta dig? Jo, på samma sätt som i alternativ ett!

Det som båda alternativen har gemensamt är just den där självkänslan. Vilket alternativ skulle du välja då? Båda alternativen bidrar till samma känsla som många människor tycks jaga i evigheter. Det som människor egentligen är ute efter är just den här känslan om att de är bra oavsett vad andra tycker, och man måste inte nödvändigtvis vara världens åttonde underverk för att få denna känsla.

Vad jag vill komma till är att vi måste lära oss att sluta jämföra oss med andra. En viss jämförelse med andra är hälsosamt ifall det ger motivation, men jämförelse kan också skada. Om du känner att du vill så kallat ”komma i form till sommaren 2012 (eller 2022)” så är därför viktigt att tänka på vad som är hälsa, och vad ett hälsosamt liv innebär för dig. Gör du detta för dig själv eller för andra?