10.08.2012 13:26 Tanken på att någon medvetet gör sig illa brukar väcka obehagliga känslor hos utomstående. Det är svårt att försöka sätta sig in i en situation där det skulle kännas naturligt att skada sig själv fysiskt, så att det gör ont och så att det kanske till och med blöder, eller så att något går sönder. Också de flesta som gör det förstår, logiskt sett, att det inte gör dem något gott och att det är farligt. De flesta som skadar sig själv skulle hellre låta bli. Skulle det vara lätt skulle de redan ha slutat.

Genom att ta en titt på historien märker vi att hänvisningar till självskadebeteende kan hittas redan i den grekiska mytologin samt i Bibelns tvåtusen år gamla evangelier. Därtill kommer vi underfund med att självskadebeteende ända fram till 1930-talet på många håll sågs som ett misslyckat självmordsförsök. Det ser ut som om att självskadebeteende mer eller mindre alltid har funnits till men att dess tolkning ändrats med tiden.

I dagens läge har självskadebeteende blivit vanligare bland ungdomar. Man kan höra talas om ett socialt fenomen eller till och med en trend. Det finns många olika orsaker till varför ungdomar kan hamna in i ett självskadebeteende. Det sägs att en del unga helt enkelt vill pröva på att skada sig själv, lika som med till exempel alkohol, tobak och cannabis. Det är viktigt att undvika sådana stereotypier och förutfattade meningar ifall någon berättar att den skadar sig själv. Trots det finns det vissa teman som ofta dyker upp.

Vilka funktioner kan ett självskadebeteende fylla?

Behov av att någon hör en, ser en och förstår hur dåligt man mår. Ibland hör man sägas att den som skadar sig själv ”bara vill ha uppmärksamhet”, och får det att låta lite nedvärderande. Det är otroligt viktigt att ta ett annat perspektiv ifall man vill göra någon nytta för en som kämpar med sitt självskadande. Att känna sig sedd och hörd, att känna sig delaktig är ett grundläggande psykiskt behov som behöver tillfredsställas hos alla, och den som mår dåligt behöver det ännu mer än en som mår helt okej. Det är ofta lättare att sluta göra sig själv illa om man kan lita på att bli sedd och tagen på allvar också när man slutat skada sig själv.

Lindrande av ångestkänslor. Många som skadar sig själva upplever att det på kort sikt hjälper mot ångest och andra negativa känslor. En sjuttonårig tjej skriver i sin blogg på följande sätt ”Att jag sedan fastnade för just självskadebeteende beror nog på att det passade in i mitt liv. Jag hade testat att dränka mig i skolarbete, svälta mig och att bara bita ihop. Men den här metoden var ett enkelt sätt att koncentrera all ångest till planerna på självskador.” Att fokuserar på den fysiska smärtan kan vara lättare än att uppleva de obehagliga känslorna. I längden är det viktiga att lära sig ta emot, acceptera och handskas också med negativa känslor, men under tiden som man lär sig kan man stöda sig på ersättande beteenden, till exempel att hålla isbitar i handen (fler exempel finns t.ex. på http://shedo.org/ovrigt/Skillslista.pdf ).

Självbestraffning. Om man mår psykiskt dåligt är det vanligt att man känner sig besviken på sig själv, som om det skulle vara ens eget fel och man bara borde skärpa sig. Sådana tankar kan leda till självskadande. Det är jätteviktigt att inte be någon som mår dåligt att ”ta sig i kragen”. Då kan man lätt känna sig ännu mer misslyckad eftersom det förstärker upplevelsen av att man borde kunna ta sig ur situationen själv, vilket är otroligt svårt.

Vad kan man göra?

Det går att sluta skada sig själv. Det finns ingen enkel lösning som fungerar för alla, men alla kan bli hjälpta. Det viktiga är att hitta det slags stöd som passar en själv. Det är också jätteviktigt att hitta någon att tala med, så att man inte behöver vara ensam med sitt illamående. Oftast är det bra att vid något skede få professionell hjälp. Då har man möjlighet att så småningom lära sig nya sätt att hantera negativa känslor, och man kan få en uppfattning om de orsaker som har lett till självskadandet, så att man bättre kan undvika det i framtiden. Sådan hjälp finns att få via skolhälsovården eller den egna hälsocentralen, samt via organisationer så som Folkhälsan eller Krisjouren för unga.

Den vuxnas roll

Är man den som den unga väljer att berätta om sin situation för är det viktigt att kunna ta emot det som den unga berättar. Säg inte ”vi kan prata senare”. Lyssna och finns till i just den stunden. Det finns inget som kan vara viktigare just då. Man kan bli försenad från möten, någon kanske blir sur på en – det har ingen skillnad. Man behöver inte heller vara proffs inom området, man kan tillsammans försöka hitta ett ställe där den unga kan få det stöd han eller hon behöver. Huvudsaken är att man finns där, och visar att det var rätt val att våga berätta.

Hanni Erkkilä & Charlotte Wieliczko
Krisarbetare
Krisjouren för unga

Hanni och Lotta gästchattar på Sluta panta ti 14.8. och ons 15.8.