Janina Nylund bloggar om tonårsgraviditet 17.08.2012 09:30 Att som sextonåring bli gravid medför ett stort beslut. Att välja att behålla barnet innebär en enorm förändring. Jag blev gravid när jag var sexton och jag valde att behålla barnet, vi valde det båda två. Jag hade min pojkvän vid min sida genom hela graviditeten och har honom fortfarande vid min sida. Nästan fyra år senare sitter vi här med två vackra döttrar och tiden som minderårig mamma känns så avlägsen, även om det inte alls var länge sen. Mycket har hänt sen dess men vårt liv ser förvånansvärt normalt ut. Trots vår unga ålder.

Jag minns när jag satt på toaletten med det positiva graviditetstestet. Jag hade av någon orsak alltid velat bli ung mamma och när en tjej i min skola fick barn när hon var sexton blev jag avundsjuk. Jag ville ha det liv hon hade, men ändå skulle jag aldrig gjort det med flit. Men ett misstag senare så satt jag ändå där i samma situation. Ett litet embryo växte för fullt i min mage och för oss fanns det bara ett alternativ. Aldrig i livet att jag skulle göra abort. Tanken slog oss, men vi viftade snabbt bort den. Vi ville ha barnet, vi ville bli föräldrar, vi ville göra det tillsammans. Det fanns inget tvivel för oss.

Det enda som oroade mig till en början var hur alla skulle reagera. Det visade sig att de som stod oss närmast reagerade mest positivt, och de som inte kände oss lika bra pratade skit och påstod att vi hade kastat bort våra liv och att vi aldrig skulle klara av att ta hand om ett barn. Och det är just det som de flesta oftast tänker. Det är så samhället fungerar. Det lär man sig när man är ung och gravid och man lär sig det tyvärr den hårda vägen.

Ibland får jag frågan "vad är det jobbigaste med att vara ung mamma?" - och jag har länge funderat på den frågan. För en tid sen kom jag fram till att det är andras åsikter som är jobbigast. Hur duktig man än är, hur bra man än klarar sig på egen hand, hur bra uppfostran man än ger åt sitt barn, så kommer alltid människor kolla snett när man går på stan med barnvagnen. De behöver inte säga ett ord, för man ser precis vad de tänker. Man ser att de tror att man inte kan laga mat, att man aldrig diskar, att man låter barnet kolla tv hela dagarna, att man lämnar bort barnet till morföräldrarna varje helg för att få hänga med kompisarna och festa. För det är så vanliga tonåringar oftast beter sig. Det är det visserligen många unga föräldrar som gör också, tyvärr, men dessa påståenden kan stämma in precis lika bra på många "vuxna" föräldrar.

Det unga mammor måste göra, är att bara strunta i vad omgivningen säger. De vet inte hurdan du är som person, är du fortfarande gravid så vet du ju inte ens själv hur du är som mamma, så hur skulle någon annan kunna veta? Gör man sitt bästa så finns det inte mycket mer man kan göra. Och det räcker mer än väl.

Man mognar under graviditeten. Man blir en helt annan person. Ibland mister man kompisar, som sen ersätts med nya. Det är en tid när man verkligen inser vilka människor som faktiskt bryr sig. Även om man mognar under dessa nio månader så är det först när man får bebisen upp på bröstet som man inser hur stort det är att bli mamma. Det är det största som finns, ingen glädje är större än den man känner just då.

Med facit i hand kan jag säga att det kan bli jäkligt svårt ibland, det är ingen dans på rosor som många tror. Från första stund måste man alltid sätta barnet i första hand - och fatta rätt beslut. Och även om det oftast känns som en självklarhet, så blir det ibland kämpigt. Man har ett helt annat liv än de i samma ålder. Alla nätter man är vaken och allt trots man ska stå ut med. Självklart känns det jobbigt att ge upp det mesta för barnets skull, men ändå är det så värt det. När dottern säger sitt första ord, när hon tar sina första steg, när hon pussar en på kinden, när man lägger henne på kvällen och hon säger "godnatt mamma, jag älskar dig!", då känner man i hjärtat att man har valt rätt.

Det finns inget i hela världen som skulle få mig att gå tillbaka och göra den där aborten som knappt ens kom på tal där våren 2008. Mina barn är mitt liv, och ett liv som en helt vanlig tonåring skulle inte ha passat mig.

Janina Nylund
janinas.vimedbarn.se

Janina gästchattar på Sluta panta tisdagen den 21.8 kl.19-22.