Hur mycket spelar du egentligen?
Charlotta Grönberg bloggar om spelproblem
17.05.2013 15:16 När jag var 18 år gammal, spelade jag ett spel som heter World of Warcraft. Vet du det spelet? Rollspel på nätet, massor med människor runt hela världen, uppgifter (quests), gruppsamhörighet... Gillade det verkligen!
Det började egentligen lite sådär smålöjligt kanske. Min kille spelade, och vi hade bara en dator och jag tyckte det var otroligt irriterande att han bara satt där o ruvade. Jag trodde mig vara genial då jag började spela på hans spelkonto. Om det var jag som satt där och ruvade, skulle han ju inse hur irriterande det var, trodde jag. Så enkelt gick det inte.
Jag började spela allt mer, och så skaffade vi en till dator med ett eget spelkonto för mig. Vi satt där bredvid varandra och ruvade. Smart va? Jag spelade så mycket att jag glömde gå till skolan en dag, märkte ju inte hur tiden gått innan det blev mörkt. Då gjorde jag mitt beslut av att sluta spela det spelet, jag gillade ju spelet men resten av mitt liv gillade jag ännu mycket mer än så. Jag gick ut, krossade mina spelskivor, avinstallerade spelet på datorn. De första två veckorna var värst, för jag saknade de kompisar jag haft i spelvärlden. Sedan blev det bättre.
Nu har jag inte spelat på flera år. Efter att jag slutade spela loggade jag in på mitt spelkonto en gång då det gått 1 år och 2 månader. Jag fattade helt enkelt inte mer vad det var som varit så fantastiskt i spelet, det var inte samma sak längre. Nu vet jag exakt vad det handlade om.
Jag var ensam, hade varit med om saker i min ungdom som jag inte riktigt klarade av att handskas med. Spelandet var en fas i mitt liv som gav mig något annat att tänka på. Det år jag spelade hade jag tid att följa upp de saker jag inte förut förstod eller kunde handskas med, jag tog helt enkelt en paus. Det var inte heller endast negativa saker jag fick utav spelet, utan jag lärde mig massor med grejer! Jag har fortfarande kompisar kring hela världen; ett par i England, några i Syrien, en i Schweiz osv. Jag förstår olika kulturer, lärde mig en närmast flytande engelska på ett roligt sätt och kunde falla in i olika roller i grupper och testa dem, helt enkelt se vem jag ville vara i livet.
Spel är inte endast positivt, men absolut inte endast negativt heller! Vad spelar du och hur mycket? Påverkar spelandet resten av ditt liv och på vilket sätt? Undrar du över ifall du spelar för mycket eller inte, kan du alltid göra test på nätet eller ringa oss på Peluuri så kollar vi tillsammans! Du kan få stöd och hjälp vare sig det gäller tidsspel eller spel om pengar, även som anhörig ifall t.ex. din kompis eller familjemedlem spelar för mycket. Bli inte ensam, utan be om hjälp. Vi finns här för dig.
Charlotta Grönberg, specialhandledare vid spelproblem
Jourhavande på Peluuri, 0800 100 101 vardagar 12-18
Du kan chatta med Charlotta om temat den 18.5.2013 kl.19-22.
Det började egentligen lite sådär smålöjligt kanske. Min kille spelade, och vi hade bara en dator och jag tyckte det var otroligt irriterande att han bara satt där o ruvade. Jag trodde mig vara genial då jag började spela på hans spelkonto. Om det var jag som satt där och ruvade, skulle han ju inse hur irriterande det var, trodde jag. Så enkelt gick det inte.
Jag började spela allt mer, och så skaffade vi en till dator med ett eget spelkonto för mig. Vi satt där bredvid varandra och ruvade. Smart va? Jag spelade så mycket att jag glömde gå till skolan en dag, märkte ju inte hur tiden gått innan det blev mörkt. Då gjorde jag mitt beslut av att sluta spela det spelet, jag gillade ju spelet men resten av mitt liv gillade jag ännu mycket mer än så. Jag gick ut, krossade mina spelskivor, avinstallerade spelet på datorn. De första två veckorna var värst, för jag saknade de kompisar jag haft i spelvärlden. Sedan blev det bättre.
Nu har jag inte spelat på flera år. Efter att jag slutade spela loggade jag in på mitt spelkonto en gång då det gått 1 år och 2 månader. Jag fattade helt enkelt inte mer vad det var som varit så fantastiskt i spelet, det var inte samma sak längre. Nu vet jag exakt vad det handlade om.
Jag var ensam, hade varit med om saker i min ungdom som jag inte riktigt klarade av att handskas med. Spelandet var en fas i mitt liv som gav mig något annat att tänka på. Det år jag spelade hade jag tid att följa upp de saker jag inte förut förstod eller kunde handskas med, jag tog helt enkelt en paus. Det var inte heller endast negativa saker jag fick utav spelet, utan jag lärde mig massor med grejer! Jag har fortfarande kompisar kring hela världen; ett par i England, några i Syrien, en i Schweiz osv. Jag förstår olika kulturer, lärde mig en närmast flytande engelska på ett roligt sätt och kunde falla in i olika roller i grupper och testa dem, helt enkelt se vem jag ville vara i livet.
Spel är inte endast positivt, men absolut inte endast negativt heller! Vad spelar du och hur mycket? Påverkar spelandet resten av ditt liv och på vilket sätt? Undrar du över ifall du spelar för mycket eller inte, kan du alltid göra test på nätet eller ringa oss på Peluuri så kollar vi tillsammans! Du kan få stöd och hjälp vare sig det gäller tidsspel eller spel om pengar, även som anhörig ifall t.ex. din kompis eller familjemedlem spelar för mycket. Bli inte ensam, utan be om hjälp. Vi finns här för dig.
Charlotta Grönberg, specialhandledare vid spelproblem
Jourhavande på Peluuri, 0800 100 101 vardagar 12-18
Du kan chatta med Charlotta om temat den 18.5.2013 kl.19-22.

