Var hälsad, framtid!

Om drygt ett år överförs mången bekant serviceform till de nya välfärdsområdena. Vad förändras då i en vanlig människas liv?

Tidigare låg social- och hälsotjänsterna på kommunernas och sjukvårdsdistriktens ansvar, men i fortsättningen ska de skötas av de nya välfärdsområdena.

I januari väljs välfärdsområdesfullmäktige som ska avgöra hur servicen i praktiken sköts.

Tillsammans med experter konstruerade vi tre exempel, som enligt statistiken representerar typiska finländska familjer. Med de tilltänkta familjernas hjälp kan du bekanta dig med hur välfärdsområdena förändrar finländarnas liv.

Familjen Bergholm-Stoor

Heidi Bergholm, 38 år

Försäkringssäljare. Gillar inhemsk populärmusik, karaoke och bakning.

Mikael Stoor, 36 år

Före detta yrkeschaufför som lider av ryggskada. Söker nytt jobb.

Jonna Bergholm, 20 år

Heidis dotter från ett tidigare förhållande. Växte upp i en fosterfamilj. Studerande på andra stadiet, bor redan självständigt.

Emil Stoor, 8 år

Son till Heidi Bergholm och Mikael Stoor. Går i andra klass. Drömmer om att bli astronaut.

Heidi Bergholms första barn Jonna föddes redan innan modern avklarat sina tonår. Varken hon eller flickans far var mogna att bli föräldrar. De hade bråttom att leva ut sin egen vilda ungdom.

Föräldrarna behövde samhällets stöd för den svåra skilsmässoprocessens skull – och för att det förekom våld i den unga familjen. Efter skilsmässan arrangerades övervakade möten mellan Jonna och hennes far.

Föräldrarna måste medge att de inte kunde ta hand om Jonna, trots att de fick många slags hjälp och till exempel var kunder inom barnskyddets öppenvård.

Till sist blev Jonna omhändertagen och placerades på annan ort.

Ett nytt liv öppnade sig för Heidi när hon fick hjälp för sina missbruks- och mentala problem. Genom bland annat aktivitetsterapi fick hon på nytt grepp om vardagen. Hon fick också deltidsjobb som försäkringssäljare.

Sedan träffade Heidi Mikael. De gifte sig och fick sonen Emil. Heidi hade önskat att också äldsta dottern kunde flytta in under samma tak, men så gick det inte. Lyckligtvis hade Jonna en bra fosterfamilj, där hon kunde bo tills hon blev vuxen.

Nu har Jonnas pubertetsproblem planat ut. Hon går på yrkesläroanstalt och tillhör både sin mammas och sin pappas familjer. I Jonnas skola fungerar studerandehälsovården, och i ytterligare ett par år har hon dessutom möjlighet till eftervård hos barnskyddet.

Emil har tills vidare klarat sig med mindre än halvsystern. I skolhälsovården har han inte behövt kraftigare medel än plåster, och han har inte behövt uppsöka skolkurator eller skolpsykolog.

Ändå är den ombildade familjens liv ingen idyll. Pappa Mikael kan inte längre arbeta som chaufför. Han skadade ryggen i en arbetsolycka, och åtminstone än så länge måste han röra sig i rullstol. Härnäst måste han lära sig ett alldeles nytt yrke, men innan dess förestår en lång rehabilitering inom fysioterapin.

Det här betyder välfärdsområdet för familjen Bergholm-Stoor:

Barnskyddets öppenvård: Barnskyddet, från olika stödtjänster till omhändertagande av barn, börjar skötas av välfärdsområdena. I dag är det kommunerna som svarar för barnskyddet.

Missbruks- och mentala problem: När problemen ska lösas kan det utöver medicinsk vård även behövas andra serviceformer, som stött boende eller aktivitetsterapi. Organisationsansvaret flyttas över från kommunerna till välfärdsområdena.

Skolkuratorer och skolpsykologer: Skolkuratorerna och -psykologerna, som i dag är i kommunernas tjänst, ska underställas välfärdsområdena. I praktiken är förändringen liten: de är också i framtiden en del av skolmiljön.

Fysioterapi: Den offentliga sektorns fysioterapipersonal flyttas över från kommunerna till välfärdsområdena i och med reformen. Omkring 3 400 fysioterapeuter är sysselsatta inom bas- och specialsjukvården.

Familjen Lindell

Axel Lindell, 25 år

Restonom och distriktschef. Uppskattar tyska bilar. Följer passionerat med formel-1 och ishockey.

Emma Lindell, 23 år

Har kortare jobb i vårdbranschen. Gravid i åttonde månaden, föräldraledig. Spelade före sin graviditet ishockey på fritidsnivå.

Emma Lindells graviditet har förlöpt utan hälsoproblem. Mödrarådgivningen har varit ett viktigt stöd, eftersom maken Axel reser mycket i arbetets tecken. Bägges föräldrar bor på mer än 100 kilometers avstånd, så de är inte till hjälp i vardagen.

Emma är den första i kompiskretsen som får barn: det skrämmer henne. Men hon vet att hon vid behov kan söka hjälp hos barnrådgivningen, och det är en tröst.

Axel klagar alltid över att han betalar för mycket i skatt, eftersom han aldrig anlitar offentliga social- och hälsovårdstjänster. Vid behov går han till en privat läkarstation via arbetsplatshälsovården.

Helt osvikligt är inte Axels minne, för åtminstone en gång uppsökte han centralsjukhusets jour. Han hade brutit ett revben under en hockeyträning. Vidare har han fått en visdomstand opererad på offentligt sjukhus, och även familjens övriga munhälsovård sköts i offentlig regi.

På sista tiden har Emmas och Axels besök på hälsocentralen och vid arbetshälsan blivit färre, för de tycker inte det är mödan värt att uppsöka läkare för småsakers skull. Man kan till exempel förnya recept via nätet. Båda tycker att de digitala hälsovårdstjänsterna kunde bli ännu fler.

Det här betyder välfärdsområdet för familjen Lindell:

Mödrarådgivningen: Nästan alla väntande mammor besöker mödrarådgivningen. Tjänsten överflyttas till välfärdsområdena då dessa inleder sin verksamhet i början av år 2023.

Barnrådgivning: Vid barnrådgivningen mäts och vägs barnen – och inte bara det. Rådgivningen gör en helhetsbedömning av barnets och den övriga familjens hälsa och välfärd. Också den här serviceformen övertas av välfärdsområdena från kommunerna.

Centralsjukhusets jour: Jourmottagningarna vid centralsjukhusen uppsöks också av dem som omfattas av arbetsplatshälsovården. Arbetshälsovården täcker i regel bara en del av den service som en människa behöver. Centralsjukhusen övergår från sjukvårdsdistrikten till att skötas av välfärdsområdena.

Munhälsovården: Hälsokontroller av munnen inleds redan i 1–2 års ålder, ofta före tandsprickningen. Också munhälsovården inom den offentliga vården blir en angelägenhet för välfärdsområdena.

Digitala tjänster: En enkät gjord i Lappland visar att de tre mest använda digitala hälsotjänsterna är kontroll av de egna uppgifterna, tidsbeställning samt olika serviceformer som gäller recept. Av dem som besvarat enkäten önskade tre av fyra mer digitala social- och hälsovårdstjänster.

Familjen Gammelgård

Mats Gammelgård, 80 år

Pensionär. Avancerade på sin tid till arbetsledare, med enbart folkskola som bakgrund. Tävlade i skidåkning som ung, men måste numera nöja sig med att promenera med käpp i hand. Fick trots att han önskat det inga barn med sin maka Brita.

Brita Gammelgård, 75 år

Pensionär. Arbetade inom vården. Återhämtar sig efter en canceroperation. Drömmer om att kunna åka på teaterresa med pensionärsföreningen – bara hon blivit frisk och coronapandemin upphört.

Mats och Brita Gammelgård måste flytta från sitt eget hem. Deras hälsa har blivit så pass dålig. Det hjälper inte att kommunens personal de senaste åren har bättrat på paret Gammelgårds egnahemshus, så att Mats med sina dåliga ben skulle klara sig där.

Under sina första tio år som pensionär hade Mats inget behov av utomstående hjälp. Sedan halkade han på en isbelagd gata och bröt ett ben i foten. På centralsjukhuset spikades benbitarna ihop, och genom sjukgymnasternas försorg kunde han på nytt börja gå. Men den kära fritidssysslan skidåkning måste han ge upp.

Brita var sin mans anhörigvårdare, men sedan hon insjuknat i cancer har hon inte längre orkat. Paret har fått hjälp i hemmet: matservicen ordnar med måltider och tack vare den kommunala servicesedeln kommer städaren varje vecka.

I början besökte en vårdare paret Gammelgård en gång per vecka, på sistone har besöken tätnat. Paret fick också trygghetstelefon till sin hjälp, men det har inte funnits behov för den.

Nu när hemhjälpen inte längre räcker, flyttar de till ett serviceboende. Även om flytten inger ångest, är Brita glad över att inte behöva ta in på hälsocentralens bäddavdelning som hennes far och mor gjorde på sin tid.

Det här betyder välfärdsområdet för paret Gammelgård:

Förbättring av huset: Den kommunala hjälpmedelsservicen kan underlätta äldres möjligheter att bo hemma, till exempel genom ändringar i badrummet, installation av handtag och ramper, samt erbjudande av hjälputrustning och säkerhetsteknik. I fortsättningen ska hjälpmedelsservicen ordnas av välfärdsområdena.

Centralsjukhus: En betydande del av specialsjukvården för 75-åringar och äldre har att göra med kirurgi, internmedicin och ögonsjukdomar. Specialsjukvården blir välfärdsområdenas gebit.

Hjälp i hemmen: Genom matservice och hembesök av vårdare ska det bli möjligt för äldre att klara sig hemma. Man kan också ordna med transporter till exempelvis dagträffar, som kommunen eller en organisation ordnar. Även hemhjälpen ska skötas av välfärdsområdena.

Serviceboende: På enheter för effektiverat serviceboende finns det vårdpersonal på plats dygnet runt. Hädanefter är det välfärdsområdet som svarar för dessa enheter, eller tecknar avtal om dem med privata serviceleverantörer.

Hälsocentralens bäddavdelning: Avdelningsvården grundar sig på medicinskt behov. Numera är tanken den att seniorer inte ska behöva tillbringa sin sista tid på en avdelning.

Alltför lite pengar reserverade till beredning av reformen

Den gigantiska vårdreformen förbereds med relativt ringa finansiering.

Exempelvis har man beräknat att Lapplands välfärdsområde behöver cirka 830 miljoner euro årligen. Knappt 2,9 miljoner har anslagits till planeringen under nästa år. Det räcker inte, säger Riitta Luosujärvi, som är vice ordförande för det temporära beredningsorganet vid Lapplands välfärdsområde.

– Enligt beräkning är behovet 2,5–3 gånger så stort, räknar Luosujärvi ut.

I januari väljs regionfullmäktige, och nästa år börjar välfärdsområdena ordna deras möten och utbildning. Även en del av personalen ska anställas redan under år 2022. Andra utgiftsposter är IT-system och konsulttjänster.

– Kanske man inte beaktat att tidtabellen är helt förryckt ­– alltså synnerligen pressad. Det krävs mycket resurser för att man tryggt ska kunna sätta i gång i början av 2023, säger Luosujärvi.

Avdelningschef Kari Hakari vid Social- och hälsovårdsministeriet bedömer att cirka en tredjedel av de blivande välfärdsområdena just nu har "nöjaktig beredskap". För de återstående områdena är läget svårare.

Vid ministeriet är man medveten om regionernas oro för att beredningspengarna ska räcka.

– Man vet om våndorna. Från politiskt håll har mer pengar utlovats, säger Hakari.

Vid konstruktionen av exempelfamiljerna hjälpte dessa till: förvaltningsrådet Auli Valli-Lintu från Social- och hälsovårdsministeriet, vårdexpert Sirkka-Liisa Olli från det temporära beredningsorganet vid Lapplands välfärdsområde, samt projektchef Mirva Salmela och delaktighetskoordinator Heljä Rahikkala vid projektet Sote-rakenneuudistus Lapissa (Strukurreformen av vården i Lappland). Som källor anlitades dessutom enkäten Tulevaisuuden sosiaali- ja terveyspalevelut Lapissa (Framtidens social- och hälsovårdstjänster i Lappland) samt Institutet för hälsa och värlfärd THL:s tjänst Datafönstret.

Text: Kimmo Hiltula

Översättning och bearbetning: Mikael Schulman

Grafik: Miia Anttila