Ett säkert vårtecken är då sikmetarna igen flockas längs med stränderna

I mars-april efter islossningen söker sig fiskare till kusterna längsmed våra stränder för att meta sik.

Det handlar om en viktig rekreationsform för många i turbulenta tider, också i urbana områden.

Informatör Tapio Gustafsson vid Centralförbundet för fiskerihushållning är en erfaren sikmetare. Han är ute tidigt på våren i naturen i Nordsjö i Helsingfors.

Det tar inte lång tid att ställa i ordning fiskeutrustningen. Det gäller att ha varm klädsel. Det blir lätt kallt då man står stilla i vinden.

Utrustningen som behövs är relativt enkel och billig. Ett okonstlat kastspö räcker.

Ett vanligt sätt att fiska sik är bottenmete, där en tyngd och en krok sitter på linan.

Det lönar sig att fästa en hel mask på kroken så att det ser ut som att den krälar på botten.

Gustafsson lämnar en liten bit av kroken framme.

Siken äter bland annat borstmaskar, men den nappar också på vanliga metmaskar, som i det här fallet. Bilden togs under fjolårets fisketur.

Botten där man fiskar får gärna vara fri från vegetation och alger. Då hittar siken masken.

En ringklocka fästs längst ute på spöet så att fiskaren hör när det nappar.

Till saken hör att man inte ska dra upp genast, utan låta fisken äta en stund först.

Solen har värmt ytvattnet nära stranden. Det kan hända att mätresultatet blir lite i överkant.

Tre komma tre grader!

"Kasta ut på något ställe där man får fisk", lyder rådet från en av dem som tittar på. Gustafsson tar i så att masken hamnar cirka 20 meter från stranden.

Ett bra vattendjup är mellan två till sex meter. Botten får gärna vara hård.

Då spöet är riggat kan fiskaren börja vänta på fångst.

En del använder sig av en hållare som de fäster i marken, andra låter spöet stå mellan ett par stenar.

För sikmete ska alla 18–64-åringar ha avlagt den statliga fiskevårdsavgiften, som ger tillstånd till fiske med ett spö. Med vattenägarens tillstånd kan man använda fler spön.

Om man inte har betalat fiskevårdsavgiften och åker fast så blir det böter. Fiske med för många spön är ett målsägandebrott.

En viktig del av naturupplevelsen är att fiskaren kan ta det lugnt och njuta av fika på stranden medan fisken gör jobbet.

Tapio Gustafsson och Malin Lönnroth avnjuter sin fika medan de blickar ut mot spöna och lyssnar ifall att det skulle ringa i klockan.

Tiden kring islossningen är vacker, men tankarna förs oundvikligen in på klimatförändringen och människans verksamhet.

Enligt fiskeribiolog Malin Lönnroth vet man inte riktigt hur det står till med sikens lekplatser. Utplanteringar är i stor roll redan nu på många håll.

Torne älv producerar naturyngel, och förändringsbehoven för fiskestadgan är aktuella. Maskvidderna vid nätfiske i Kvarken diskuteras.

Frågan är om vi lyckas stävja klimatförändringen tillräckligt för att en del arter, däribland siken, inte ska försvinna från våra breddgrader.

Mitt i allt filosoferande tar Tapio Gustafsson upp sitt spö. Det blev ingen fångst på den här färden.

Text och bild: Anders Karlsson