Sexarbetaren

Telefonen plingar till. "Jag har en hundring och vill komma på dina bröst".

Tammerforsbon Isa Häkkinen skickar snabbt ett svar till kunden – det blir ett tydligt nej.

Kunder som prutar på priset är ett varningstecken eftersom de sannolikt också struntar i Häkkinens regler. Sådant beteende går hon inte med på.

Häkkinen testade sexarbete för första gången för sex år sedan. Hon lade ut sin första annons på sajten Sihteeriopisto.

I sina annonser berättar hon ärligt om sig själv: ofärgat hår, inget smink eller konstnaglar, många tatueringar.

Sexarbete är lagligt i Finland, men man får inte marknadsföra sexuella tjänster direkt till kunden. Den som säljer sextjänster måste formulera sig så att kunden vet vad hen köper, men utan att direkt säga att man säljer någonting.

I bästa fall tar kring 30–50 kunder kontakt med henne per dag.

“Jag saknar sexuell njutning. Jag vill slicka din murra."

En del av meddelandena Häkkinen får är nedskrivna sexfantasier. Då svarar hon artigt med att berätta vilka regler hon har. Kondom är ett måste, oralsex okej, men inget analsex.

Häkkinen meddelar också vad tjänsterna kostar, men priserna berättar hon bara för sina kunder.

Endast en liten del av de som tar kontakt med Häkkinen blir till slut hennes kunder. Hon säger att kunderna är respektfulla och artiga.

Den vanligaste kunden är en medelåldersman vars lönenivå möjliggör sexköp. En del av kunderna är i ett förhållande, en del är singlar.

Enligt Häkkinen är det vanligt att den som köper sex lider av ensamhet. För en del är köpta sextjänster det enda sättet att få beröring. Många kunder vill kramas och tala med någon, inte bara ha sex.

Just nu är Häkkinen upptagen med att läsa till studentskrivningarna, gymnasiestudierna blev tidigare oavslutade för hon hade bråttom att börja tjäna pengar.

I höstas skrev hon fyra laudatur. På våren ska hon ännu skriva fysik, kemi och filosofi.

Före sexarbetet jobbade Häkkinen i sex år som servitör med olika deltidskontrakt och nollkontrakt. Hon blev utmattad av jobbet och kände att hon ständigt kontrollerades och kritiserades av kunder och arbetsgivare.

Häkkinens hem är fyllt med gröna växter. När intervjun äger rum är hon mer orolig för vad växtentusiaster ska säga om hur hennes växter mår än att tala öppet om att sälja sex.

Häkkinen känner inte ett behov av att dölja sitt yrkesval.

Under de senaste sex åren har Häkkinen pausat sitt jobb då hon varit i ett förhållande och fortsatt jobba då relationen tagit slut.

Häkkinen skulle inte längre gå med på att begränsas av sin partner.

I sexarbete sammanfattas allt som man ser ner på hos kvinnor, säger hon. En sexarbetare är sexuellt aktiv och gynnas ekonomiskt.

Häkkinen säger att hon uppger sina inkomster för Skatteförvaltningen, men att hon förstår att alla inte gör så. Det är också svårt för en sexarbetare att hitta en bokförare eller få ett företagskonto.

I Finland försöker man genom lagstiftning stoppa sexköp av offer för människohandel, men på samma gång försvårar lagen jobbet för sexarbetare som frivilligt och självständigt säljer sextjänster.

Man kan till exempel inte hyra arbetsrum eller anställa en assistent som håller kontakt till kunderna för det kan tolkas som koppleri.

Jaana Kauppinen är verksamhetsledare för organisationen Pro-tukipiste. Organisationen erbjuder stöd för sexarbetare och önskar att lagarna som gäller koppleri skulle förnyas i samarbete med experter.

Kring 2 000–2 500 personer använder sig av Pro-tukipistes tjänster per år. De flesta av dem är kvinnor. Det är ändå svårt att beräkna exakt hur många som säljer sex i Finland.

Sexarbetarna är inte en homogen grupp. En del upplever jobbet som vilket jobb som helst, andra känner att yrket är en kallelse. En del hatar sitt jobb.

Enligt Kauppinen är majoriteten av sexarbetarna i Finland personer som själv valt att sälja sex för att få inkomst.

Hon påminner om att människohandel och sexarbete är två olika saker och att blanda ihop dem är prostitutionspolitik som inte speglar den situation som råder ute på fältet.

Sexarbetare ses ofta som offer som samhället måste rädda, menar Kauppinen. Sexarbete ses som en form av strukturellt våld och sexköp som en maktstruktur som upprätthåller våldet.

Artikeln är baserad på Yles Fredagsdokumentären "Sexarbetaren", som Meri Lantela har regisserat och på artikeln Isa Häkkinen, 27, myy seksiä työkseen: "En keksi muuta työtä, josta saisin näin paljon palkkaa ja jossa olisi näin suuri itsemääräämisoikeus". Se dokumentären här.

Bilder och ursprungstext: Meri Lantela

Videomaterial: Aki Lahtinen & Juha Reini

Bilder på Jaana Kauppinen: Markku Pelkonen

Översättning och videobearbetning: Saga Mannila