Det känns som om pandemin tar ifrån mig möjligheten till en god dialog då nästan alla samtal sker virtuellt, via chatten på sociala medier eller på någon plattform. Min uttrycksförmåga känns förenklad och min tankeverksamhet likaså.
Jag förkortar texter, använder emojis eller skickar memes. Jag känner mig som en förenklad, kortfattad och rätt ordlös, men emojirik version av mej själv. Jag längtar efter samtal som utmanar min tankegång och ifrågasätter min förståelse. Jag saknar känslan av att det finns någon som verkligen lyssnar och besvarar mina tankar.
Så min fråga är om dialogen och samtalet har urvattnats under pandemin, då vi inte möts fysiskt utan enbart virtuellt på Zoom, Teams eller i chatten på sociala medier?
På Bildningsalliansen startade vi projektet Dags att prata i början av året. Bildningsalliansen representerar den fria bildningen. Till vårt uppdrag hör att skapa möjligheter för människor att utvecklas som individer och att främja delaktighet samt demokrati samhället. Vårt projekt ger möjlighet till dialog och samtal på djupet. Alla dialoger har förverkligats virtuellt.
Efter samtalen har deltagarna lyft fram betydelsen av att det finns en plats och tid för dialog. Under pandemin är det ännu viktigare att kunna skapa ett forum för det goda samtalet eftersom vi lever mera isolerat än under ”normalförhållanden”.
Vår erfarenhet från projektet visar på, att också då deltagarna inte känner varandra och har olika bakgrund samt ålder, kan givande samtal som flyter på i sin egen rytm och riktning föras. Man kan verkligen inte påstå att dialogen skulle ha varit urvattnad, tvärtom.
Applikationen Clubhouse, som nyligen fyllde ett år, bygger också på tanken att kunna komma in och samtala enbart via audio. Om vi inte noterar problemet med att Clubhouse inte är tillgängligt för alla, så verkar det finnas en beställning för ett forum där man kan komma samman för att föra en dialog. Här diskuterar man om teman som berör, oroar, engagerar, inspirerar, utmanar och ger möjlighet till personlig utveckling. Inte heller i Clubhouse verkar det som om dialogen skulle ha urvattnats, utan istället har den fått en ny glöd och intensitet.
Det kommer i vilket fall som helst att vara skönt att kunna stiga ner från ”molnen” och vara tillbaka i det verkliga, fysiska rummet igen, i det goda samtalet tillsammans med andra. Det är viktigt att kunna föra både spontana och planerade samtal, känna in varandras kroppsspråk, skratta tillsammans och kunna se varandra i ögonen under en dialog.
Kanske också erfarenheterna av utmaningen med det virtuella samtalet gjort oss mera uppmärksamma på dialogens betydelse och värde. Det som är helt klart är, att tid och rum för dialog behövs också framöver. På det behovet svarar både Bildningsalliansens projekt Dags att prata och Yles Hyvin sanottu – Bra sagt.
Henrika Nordin
Verksamhetsledare, Bildningsalliansen
