Välståndsklyftorna kring Östersjön är bland de djupaste i Europa. Som
en följd
av socialismens framfart går det en djup klyfta mitt i Östersjön mellan rika länder i norr och väst, fattigare i öst och sydost. Samtidigt har flera av dessa fattigare länder tidvis haft en ekonomisk
tillväxt
som de rika bara kunde drömma om. Det skapar en dynamik på marknaden: å ena sidan finns det ett stort utbud av varor, å andra sidan stora
omättade
marknader – och dessutom en arbetskraftsreserv som gärna kunde utnyttjas inom regionen. Infrastrukturen lämnar alltjämt mycket att önska, från energiförsörjningen till kommunikationerna. Vad de senare beträffar var Östersjön i tiderna en
förenande
länk, och är det förstås alltjämt för godstrafikens del. Persontrafiken har däremot flyttat upp på land eller
i luften
och här finns det stora brister. Östersjöregionen kan också visa upp väl utbyggda utbildningssystem som tar vara på begåvningsreserverna, och en högt utvecklad teknologi. Nätverk håller på att skapas för att i samverkan
optimera
, ja maximera nyttan. Östersjön, regionens svagaste länk, ja sjukaste punkt är
i medeltal
bara 60 meter djupt – Medelhavets djup mäts i kilometer! Det tar 30 år för vattnet att bytas ut. Östersjön är ett av världens mest
trafikerade
havsområden, med de risker det medför för miljön. Utsläppen från industrier och tätorter har lyckligtvis
reducerats
drastiskt under de senaste decennierna, och den positiva utvecklingen kulminerar med utbyggnaden av avfallsreningen i S:t Petersburg.
I stället
accentueras
andra nedsmutsningskällor, bland dem inte minst
jordbruket
Sveriges och Finlands bidrag är relativt sett större än Polens. Strängare normer skall
införas
också hos oss, men det gäller att samtidigt trygga näringens framtid. Man får inte glömma det faktum, att luftföroreningar också
i slutändan
hamnar i vattnet – i vårt fall Östersjön. (Björn Månsson, hbl 25.11.06, muokattu)