Ruotsi: lite om godisets historia 1 (KT)

I början åt man kåda...

I början av 1900-talet bland bönder och landsbygdsfolk fortfarande vanligt att tuggades kåda eller åt tex torkade päronklyfor som godis. Den bästa kådan kom från granen eller körsbärsträdet och t.o.m vara BRA för tänderna, som nutidens xylitoltuggummi ungefär. Fast i städerna och lanthandlarna kunde man givetvis också köpa godis. Tuggummit hade faktiskt redan gjort sitt intåg runt 1910-talet. Det "evighetskarameller" och slog så småningom ut kådan. Andra exempel på vad man kunde köpa på den här tiden var " gröna krusbär", "lingonkuddar" och " jockemössor". Man kunde också köpa "tomtebrus", var ett slags pulver man löste i vatten till lemonad. Godisen var på den här tiden ofta inpackade för hand och omsorgsfullt , dekorerade med bokmärken, verser och bilder så det var därför ganska dyrt. Om man skulle teatern kunde man hos konditorn beställa s.k teaterkonfekt i prasselfria påsar av dubbelt kräppapper. De var praktiskt nog utformade som eleganta teaterväskor. Några från den här tiden är geléhallonet och polkagrisen. Man kallade på den här tiden godis för sötsaker, gotter, godsaker, eller bon-bon om man var fin.